Idag har jag försökt komma till klarhet i när stambytet ska vara klart. Det är så svårt att planera något och jag är verkligen less på att inte ha ett liv. Hela kroppen är blytung och ingenting känns riktigt kul. Jag behöver saker att se fram emot men kan inte planera något eftersom jag inte vet när alls ska vara klart.

För det första vill jag åka och hälsa på min kompis Lisa i Falun. Hon är min äldsta vän och vi ses alldeles för sällan. Hon var och hälsade på mig för nästan precis ett år sedan. Sist jag var hos henne var för typ 4 år sedan när hon tog studenten, jag skäms. Är det så att stambytet blir klart till helgen vet jag att jag inte kommer att vilja göra något annat än att städa. Och i annat fall passar det ju alldeles utmärkt att hälsa på min kära vän.

Sen har vi vår vän James från London som vill komma och hälsa på oss. Han mailar och frågar när det passar och jag kan inte svara honom. Honom har vi inte träffat på flera år så det vore så trist om det rann ut i sanden.

Och mitt upp i allt har vi en köksrenovering att planera. Plus att J ska åka till Mora och ta körkort. Alla dom här händelserna är ju det vi drömmer om nu och ser fram emot. Samtidigt blir det ju jobbigt bara för att vi inte kan planera något utan måste lämna det öppet.

Jag har i alla fall ringt byggledaren två gånger idag och frågat om det, plus om dom trasiga toaletterna. Han tycker med all säkerhet att jag är det största gnällbitchen han har haft att göra med under hela sin stambytarkarriär.