Våra Sundbybergspäron

Måste berätta om våra underbara grannar. Vi har visserligen inga dåliga grannar i det här huset.
Det är många som kommer utifrån. Gissar att det är en bidragande faktor till den goda stämningen. På vårt plan är vi dalmasar, norrlänningar, en finska, en tyska och en osynlig. Alla är supertrevliga!

Men paret tvärs över är något alldeles extra, M och K heter dom och är pensionärer. Redan första dagen i huset gjorde dom klart för oss att vi bara kunde komma förbi om det var något. Och dom menade det verkligen. När vi kände oss vilsna under stambytet var det bara att fråga M (farbrorn), han hade full koll. Och nu när efteråt när det varit en massa besiktningar har M erbjudit sig att ansvara för att öppna hos oss, så vi slipper ta ledigt från jobbet. Är det inte fantastiskt?

Det gulligaste inträffade dock igår. Jag gick över för att prata med M om rörmokaren som skulle komma idag. Vi stod och pratade en stund om väder och vind, och helt plötsligt går det upp ett ljus för M. Han vänder sig om och ropar..

"K, nu har du chansen".

Framsmygandes kommer en generad K...

"Ja, eh, jag har skämts så mycket för när vi träffade på er utanför här om dagen, och jag sa att ni inte får glömma att ta på er mössa. Det har ju inte jag något med att göra. Kände mig som världens tjatmorsa, ber verkligen om ursäkt".

K hade verkligen gått och grämt sig över detta och det märktes att hon var glad över att äntligen få be om ursäkt. Jag förklarade att vi inte alls tog det på det sättet, och att det bara var gulligt och omtänksamt. Sa även att vi kan behöva bli lite "mammade", eftersom våra föräldrar bor så långt bort. Både M och K skrattade gott och sa att dom gärna kunde vara våra extraföräldrar. Så nu har jag och J blivit halvadopterade kan man säga ;).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0