Jag hittade den, källan till den bläiga känslan jag hade i kroppen när jag vaknade i morse. Lite motion var vad jag längtade efter. Så fort jag kommit på det kände jag hur humöret sköt i höjden, det var som att kroppen jublade av bara tanken! Det har varit lugnare med sammandragningarna i några dagar nu, och sen gick det ju så bra hos läkaren igår. Så jag kände mig trygg i att ta en liten vända. Klart att man inte riktigt mår bra om kroppen aldrig får röra på sig. Jag tror att det är minst lika viktigt att behålla den själsliga balansen som att ta det lugnt och vila. Det handlar om balans. Sen har jag tänkt på en sak. Tänk om jag hade haft en hund? Eller en tvååring? Då hade jag inte alls kunnat ta det lika lugnt som jag faktiskt gjort under den här graviditeten.

Det blev att jag knatade runt i cirklar i området för att ha nära hem om det skulle bli något, men det var i alla fall underbart skönt att få använda kroppen lite. Även om det är uppenbart hur otroligt dålig kondis jag fått under den här graviditeten, känner mig som en 80-åring med hjärtproblem :p. På ett sätt är det som att jag knappt minns hur det är att inte ha en gravid kropp. Samtidigt kan jag känna i muskelminnet hur det är att bara springa allt vad jag orkar och vara stark i kroppen. Längtar tills jag får gå ut med barnvagnen och jobba upp kondisen igen!

Den här parken ligger runt knuten från vår lägenhet. Hit kommer det nog bli några vändor sen :)