I morse när jag vaknade var jag så sjukt hungrig att jag inte ens kunde ligga kvar och dra mig. Det var bara att kliva upp och äta på en gång. Över lag så har jag verkligen känt hur energibehovet ökat under de senaste veckorna. Ibland känner jag mig hungrig även på natten när jag går upp på toa. Det beror nog på att bebis tjockar på sig så mycket under den här perioden.

Vanligtvis så brukar jag aldig känna mig speciellt hungrig alls, blir istället orkeslös och mår allmänt dåligt när jag behöver äta. Nu är det oftast både och, vilket är bra. Då tar jag liksom inte miste på om det är äta jag behöver eller inte. Jag får passa mig för dåliga vanor bara. Nu är det lätt att 3 ostskivor slinker ner i farten medan jag fortfarande gör mackorna, och det är ju rätt onödigt.