Har precis kommit tillbaka från läkaren. Livmodertappen hade blivit påverkad pga sammandragningarna, den var förkortad. Men jag hade tack och lov inte börjat öppna mig än. Han sa att det inte var någon fara så länge sd hålls i schack, och att jag ska försöka undvika situationer som triggar igång det. Så nu är jag sjukskriven juni ut, sen ska dom undersöka mig igen och se hur det ser ut. Men jag skulle inte räkna med att gå tillbaka på heltid. "Risk för prematur förlossning" står det på sjukskrivningen, dramatiskt värre :/. Jag hade i alla fall ingen urinvägsinfektion, så det beror det inte på. Läkaren sa att om jag vara var hemma och tog det lugnt så kommer sammandragningarna säkert ge med sig, och då kan livmodertappen gå tillbaka, eller vad man nu säger. Hoppas.

Jag frågade hur jag skulle veta när det var dags att börja oroa sig. Han sa att det var lugnt så länge jag inte började få sd var 3-4 min, och det höll i sig upp emot 1 timme. Det kändes så skönt att få en sådan referens, annars blir det så svårt att veta om man överdriver eller inte. Även om det så klart inte är bra att livmodertappen är påverkad så känns det ändå skönt att veta hur det ligger till, och att jag inte bara ligger här och överdriver. Nu kommer dom hålla bra koll på mig, och då kan jag ju känna mig lugnare också. Nu är det jag och bebisen som kommer i första hand, som läkaren sa. Ingenting annat.

Nu ska jag lägga mig och njuta av ett avsnitt av Livet på BB, och drömma mig bort :)