Idag blir lillskrutten 7 veckor. Tiden har gått så otroligt snabbt sen han kom, känns som vi skulle kunna vakna upp imorgon och hjälpa honom flytta hemifrån :P. För varje dag som går märker vi att han utvecklar sin lilla personlighet, och kärleken växer sig bara starkare. Imorse log han mot mig, och sen kom det ett litet försiktigt skratt. Det råkade nog bara hända, men det värmde ändå i hjärtat.

Här om dagen satt jag och J och såg på serien "Drömmen om ett barn". Jag blir tårögd bara av introt, det går inte att vara annat än tacksam och ödmjuk när man ser dessa underbara par som kämpar. I just det avsnittet var det ett av paren som pratade om deras adoption, och att många ser på adoption som en sista utväg och att det inte blir ett "riktigt" barn. Jag kan erkänna att jag nog tänkt lite så tidigare, men sedan vi fick Elton har det ändrats. Det spelar liksom ingen roll att han är vår son rent biologiskt, vi hade älskat honom precis lika mycket ändå.