Syftet när jag startade min blogg var att våra familjer och vänner som bor långt bort skulle kunna följa med i vad som händer i vårt liv. Men sedan jag blev gravid med Elton har den betytt mycket mer än så. För det första så är det mycket värt med all dokumentation. Det andra, som är ännu viktigare, är alla tips och det stöd jag får från er som läser. Vad för situationer som än uppstår här hemma så har ni varit med om samma sak och har massor med råd. Jag läste nästan inga bloggar förut heller, nu följer jag massor.

Det är konstigt hur man nästan lär känna varandra på det sättet. Jag skulle kunna lägga upp en tråd på familjeliv om Eltons röda rumpa och få massor med svar, men jag känner ju ett helt annat förtroende för alla som skriver till mig här. Inytiol säger ni, och det ska jag verkligen testa, tack. I vården får man verkligen spridda råd. Som jag skrev igår så sa sköterskan på återbesöksmottagningen att vi inte skulle använda salva alls, vi hade smörjt in E med idominsalva i valken vid låren. Hon kanske menade om det inte blev för illa, men det fattar man ju inte nödvändigtvis som förstagångsföräldrar.

Hur som helst kändes det som vi fick tillbaka vår bebis igår efter att vi började smörja med Bepanthen. Helt plötsligt var han nöjd med att ligga själv lite igen när han var vaken, istället för att enbart vilja ligga vid bröstet och snutta. Det är så skönt att veta att han inte har ont längre. Nu är det bara jag som ska bli frisk, jag har feber fortfarande men det känns ändå helt ok med värktabletter. Min teori är att Elton snuttade igång mjölkproduktionen igen när han åt konstant det där dygnet. Det blev liksom som att det rann till på nytt. Nu ska det väl bara stabilisera sig igen så kommer det bli bra.