Det har varit besvärligt sista dagarna. Jag har nog varit lite för aktiv. Igår eftermiddag och kväll var det väldigt jobbigt, jag kunde inte röra mig utan att det drog ihop sig rejält. Hela första halvan av natten misstänker jag att det fortsatte. Vaknade hela tiden men var samtidigt så väck att jag inte riktigt fattade vad det var frågan om. Imorse var jag alldeles öm i magen, känner av det lite fortfarande.

 

Har gjort mitt bästa för att ta det så lugnt som möjligt idag, men det är inte lätt med Elton. Han är nöjd och kan roa sig själv så länge jag pysslar med något, men så fort jag sätter mig vid köksbordet eller i soffan så ställer han sig och gråter bredvid. En dramatisk och smart liten rackare är han.. dunkar huvudet i golvet med flit, bara för att han vet att vi reagerar på att det ser så hemskt ut :P.

 

Innan J gick till jobbet bestämde vi i alla fall att jag skulle ringa hem honom om det blir ohållbart. Jag har börjat känna mig lite allmänt krasslig här under dagen, så förhoppningsvis är det kanske en anledning till att livmodern bråkar. Vi får ta en dag i taget helt enkelt. Måste försöka hålla sammandragningarna under kontroll så jag slipper bli inlagd på sjukhus även denna gång, orkar verkligen inte med det. Men självklart är det bättre än att lillbebb kommer ut redan nu. Det positiva är ju att jag faktiskt lyckades gå tiden ut med Elton, trots alla problem. Men samtidigt vet jag ju hur snabbt det går om det väl startar, och det känns väldigt otryggt.

 

En sprallig liten pojke som tycker att mamma är tråkigast i världen..