Den jobbiga nyheten jag nämnde imorse var att J´s familjs hund, Birk, blivit väldigt sjuk, och idag lämnade han oss :(. Han är den klokaste hund jag någonsin träffat, så otroligt god och snäll. Tänk vad man fäster sig vid sina djur? Det är rena tragedin när man måste skiljas åt. Han fick i alla fall många lyckliga år med en familj som älskade honom högt!

Det är alltid lika svårt att återberätta en histora när man inte var med själv, men jag ska göra mitt bästa. Birk föddes i Säter, och det var dit Mamma Å åkte med J och hans bror H för att välja en valp. Det fanns (6?) valpar i kullen, mamma Å ville ha en stark hund att ta med på jakten och tyckte dom skulle ta en av de större. Det ville inte J och H, dom ville ha den minsta och klenaste valpen av alla. Som tur var gick mamma Å med på det, och det nämner hon ofta att hon är väldigt tacksam över. För en finare och snällare hund hittar man inte.. Han var den bästa familjehund man kan tänka sig.