Jag är pigg!!! Kanske inte helt utvilad, men med tanke på veckan som varit är det en enorm skillnad. Igår kände jag att det inte gick längre, att vara uppe på nätterna alltså. Det är så lätt att tänka att man ska härda ut några veckor, ta det för vad det är och tillåta sig själv slappa hela dagarna. Jag kan tyvärr inte det. Det går bara inte, jag blir knäpp direkt. I vanliga fall har jag en liten lyckobubbla i bröstet.. och när jag blir trött är det som att den spricker, allt känns skit. Jag tänker inte klart, kan inte fokusera tillräckligt för att kunna ha rätt inställning till saker och ting. Så nu har taktiken ändrats, igen.

När J kom hem från jobbet tog vi ett taktiksnack. Alternativet var att han förvisades till soffan, så jag och E kunde få hela sängen för oss själva. Det kändes inte alls bra. Istället bestämde vi att E får börja natten i sin säng och att jag går upp med honom första gången han vaknar. Andra gången skulle jag ta över honom i vår säng och ha honom där resten av natten. Så fick det bli, och det gjorde faktiskt en enorm skillnad. Igår morse kände jag mig gråtfärdig när vi gick upp, idag behövde jag bara titta på Elton för att bli helt genomlycklig. Vi låg och gosade i sängen länge!