Jag trodde jag höll på att bli sjuk imorse. J hade sovmorgon för att han jobbar kväll, så vi var hemma alla tre. E var inte heller på topp och hann ha flera "kasta sig på golvet och gråta-utbrott" innan det var dags för J att gå till jobbet. När han gick var det nästan dags för E´s lunch, efter det somnade han faktiskt. Sista veckan har det bara varit korta sovstunder på dagarna av någon anledning, så jag hade inte så jättehöga förhoppningar.

Gick ändå och lade mig med en bok en stund, och somnade. Vaknade två timmar senare och kände mig helt groggy. Plingade på dörren gjorde det också, vet fortfarande inte vem det var. Men inte vaknade E för det. Jag hann gå ner och äta en väldigt försenad lunch innan han slog upp sina ljuva blå, då hade han sovit i hela tre timmar.

 

Det är så tydligt när han sovit klart och inte. När det bara blir kortvilor gråter han alltid en kvart innan han kommer igång igen, nu hörde jag  honom kvittra där uppe på övervåningen. "Dä", "Dä" (där) sa han upprepade gånger. Undra vem han snackade med ;). Nu är vi båda lite förnöjt sega sådär. Rätt skönt faktiskt.