Då testar vi igen

Gäsp,gäsp. Vet inte om det är något slags höggravid-stadie som håller på att göra entré, jag orkar ingenting. Fast på ett skönt sätt ändå. Efter minsta aktivitet är jag nöjd med att såsa i soffan. Idag har vi visserligen varit inne i stan en sväng hela familjen. Asian-market, sen en sakta lunk mellan Hötorget och T-centralen innan det bar av hemåt igen. Lite lagom sådär:). Nu ligger jag och vilar i sängen och tänkte därför passa på att sammanfatta förlossningsnytt..

Läkaren jag träffade igår var samma som konstaterade förkortad cervix för 4 veckor sedan. Han verkar väldigt erfaren och inger förtroende. Jag inledde samtalet med att jag bestämt mig för att inte våga föda vaginalt och därmed riskera problem för resten av livet. Hade liksom inbillat mig att det skulle vara bra där, eftersom det ändå är upp till mig menar jag.. Vad jag misstog mig.. Denna läkare alltså, han säger allt jag innerst inne vill höra. Enligt honom är snitt absolut inte det bästa alternativet för mig. Han menar att det var olyckliga omständigheter som gjorde att det gick snett sist, och att min kropp för övrigt verkar vara som gjord för att föda barn. Och visst, jag tyckte också min förlossning gick väldigt bra bortsett från skadan, det är ju därför jag velat så mycket. Läkaren säger att i mitt fall, är det större risker med ett snitt än en vaginal förlossning. Hans önskan är att sätta igång mig vid 39 veckor, för att jag ska vara på plats om det går snabbt, och på så vis få rätt ( och extra) assistans. Vad nu det betyder.. Borde alla inte få bästa tänkbara hjälp? Allt detta var så otroligt jobbigt att höra. Det har varit en så lång process för mig att komma fram till ett beslut. Nu drogs mattan undan, igen. Min dröm är att få föda mitt barn den naturliga vägen, slippa operationsbordet och må hyfsat bra. Jag vill få uppleva det jag missade med Elton. Sen vill jag att det ska fortsätta gå bra, utan kronisk mjölkstockning.. ( en annan historia som jag nu verkar ha hittat en bra lösning på)

Det hela slutade hur som helst med att jag satt där och grät. Hade fortfarande inte ändrat mig, men han fick mig att känna mig väldigt förvirrad och osäker på mitt beslut. Hade jag träffat honom i början av graviditeten hade jag förmodligen knappt övervägt snitt. Men nu har jag haft en helt annan process, och beslutet jag tog grundade sig i den brist på hjälp jag kände att jag fick där i början. Vi bestämde ingenting. Han ville att jag skulle fundera på det vi pratat om i 3-4 veckor, sen komma tillbaka. Vill jag fortfarande ha snitt då kommer han godkänna det.

Sen träffade jag barnmorskan idag också. Hennes åsikt är att jag inte ska lägga ner så mycket energi på detta över huvud taget. Hon tror det kommer bli bra oavsett vad jag väljer, och att jag ska bestämma utifrån vad jag själv känner är det tryggaste alternativet. Låter vettigt, men det är lättare sagt än gjort.

Det var väl i stort sett det hela. Tillbaka på ruta ett, men ändå inte riktigt. Jag vill göra det som är bäst för mig, bebis och resten av familjen. Om det är en stor bukoperation eller att riskera att eventuellt få underlivet sargat igen vet jag inte.


Kommentarer
Postat av: Angelica

Åh alltså det här är ju en så individuell bearbetning och finns inget papper man kan följa liksom. Det verkar som du tycker precis som jag, att vågar man verkligen riskera en gång till? De kan ju gå så mycket värre. Men sen är ju snitt en bukoperation.. Det är en hopplös grej att bestämma sig för!!

Svar: Tänk vad enkelt om någon bara hade kunnat garantera att allt kommer gå bra, eller hur? Tack för att du kommenterar, det betyder mycket. Har man inte varit i den här situationen själv tror jag det kan vara svårt att förstå varför det är så himla svårt.
Vardagslycklig

2013-01-11 @ 17:26:48
URL: http://mariaangelicasofia.blogg.se
Postat av: Louise

Men jag ttcker det var lite dåligt av honom o säga så till dig EFTEr du berättat vad du valt..
Hade han sagt det tidigare till dig också att planen var en igångsättning?
Ibland känns det som om de till varje pris vill att alla ska föda vaginalt, vilket såklart är det bästa om allt går bra.. Men om det inte gör det då.. ?

En kompis till mig sprack inte hela vägen men många sprickor överallt med första o hon hade ett helskotta efter första förlossningen, fick snitt nu med andra o hon är såå nöjd. Sa att visst gjorde det ont men det var ändå övergående rätt snabbt mot för förra förlossningen då hon ej kunde gå normalt på flera veckor.

Tror som du redan hört att det bara är du som kan ta beslutet, beslutet som är rätt för just dig. :)
Men vad du än väljer så tror jag att det kommer bli bra! :-)

2013-01-11 @ 22:08:47
Postat av: Jennie- Hemmafru

Åhh förstår att det måste vara svårt beslut. Första barnet blev det en del bristningar med men absolut inte närheten som för dig. Andra barnet blev det inte en skråma fast att jag bara krystade i 13 minuter..Lycka till med allt! Kram

2013-01-12 @ 07:57:58
URL: http://kampan.blogg.se
Postat av: Anna - Gustavs mamma

Tufft att tänka om allt ännu en gång, men hoppas ni kommer fram till det som känns rätt för er! Tänk att det faktiskt snart är dags för er att få ett litet syskon, så fort det går!
Vi fick veta i förra veckan att jag troligtvis måste snittas, men att det inte bestäms helt förrän runt v 32. Känns också jobbigt, vill föda "vnaligt" så här snurrar också tankarna runt en del!
Fortsätt må bra nu!

2013-01-12 @ 15:50:11
URL: http://anaan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0