Ibland flyter allt på så bra. Ibland alltså..

Ja, vart ska jag börja? Efter besöket på förlossningen har vi fått kämpa lite för att hålla "tickande bomb-känslan" under kontroll. Innan hade vi nog faktiskt börjat pusta ut lite eftersom det varit lugnt med magen ett tag, nu känns det lite som vi måste ha en utarbetad plan för varje ny dag som kommer. Det var verkligen en obehaglig känsla att inse hur långt tid det faktiskt tar att komma iväg med Elton. Det ska vara bra krisigt innan man kastar in en unge i bilen på tom mage och utan ytterkläder. Att få hinna få hit en barnvakt skulle ta ännu längre tid. Hade det varit skarpt läge är jag osäker på om vi hade hunnit in oavsett. Den teorin grundar jag på att det snabbt blev så otroligt intensivt under förlossningen med Elton, egentligen hade jag bara riktiga värkar 1 timme. Nu är jag dessutom omföderska.
 
Ett annat problem som uppstått är att bilen börjat krångla, typiskt att den ballar ur helt på helgen när den inte går att lämna in. Det började med ett konstigt ljud, sen massor av rök. J vågade inte köra den till jobbet i morse utan tog bussen istället. Med tanke på första problemet känns det väldigt osäkert och handikappande.. Självklart tar vi oss in till sjukan ändå om det kniper, men ja.. det hela känns bara väldigt drygt.
 
Till råga på allt verkar det vara en magåkomma som härjat i familjen sista veckan. Jag är nog den som faktiskt kom lindrigast undan, J däremot har mått riktigt hemskt. När han kom hem från jobbet igår och berättade allt fick vi bara bestämma oss för att hålla humöret uppe till varje pris. Vi försökte fokusera på allt bra, vår fina familj. Middagen intogs, vi klistrade på varsitt leende, åt två rör med fruktmentos och började leta efter en ny bil i 700 000kr-klassen.. eftersom vi ändå skulle vinna drömvinsten någon timme senare. Den verkar dröja på sig, förmodligen till onsdagens dragning.
 
Idag har solen (både den på himlen och min lilla egna) faktiskt hållit mig vid gott mod. Önskar att jag hade kunnat våga mig på en vända med dammsugaren som fått stå orörd i en vecka nu, men det är väl bara att gilla läget antar jag ;).
 
Fina E × 3 ♥
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Emelie-mamma till Wilde och bebis i magen.

Åhhh jag förstår din oro. Hade samma jag. Hur fort kommer de att gå? Hinner vi få banvakt? Ovissheten är hemsk.
Vi hade ju sådan tur att Wilde redan var hos mormor och att det var söndag så Jocke var ledig.
Ingen aning om hur det hade gått om jag varit själv hemma med Wilde. Allt gick ju så fort...
Hoppas de löser sig för er. Även med barnvakt...

Svar: Ja gud vilken tur ni hade!! Det måste ha varit väldigt skönt att veta att Wilde var i tryggt förvar, så ni kunde fokusera ordentligt. Kan bara hoppas att vi får det på samma vis!
Vardagslycklig

2013-01-20 @ 18:49:35
URL: http://Ebrathen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0