Vilken unge hon är, vår Debbie. Jag har aldrig träffat en så glad bebis, hon gör det väldigt enkelt för oss som föräldrar. Lite så jag nästan får dåligt samvete mellan varven. "Värst vad Debbie sover" kan jag tänka.. När jag sedan går för att titta till henne ligger hon klarvaken och smäller av världens leende när hon ser mig. Dessa varma, sprudlande leenden delar hon ut både till höger och vänster, precis som alla förtroliga samtal. Så fort tillfälle ges tar pladdret fart, sen pratar hon på så länge hon har chansen. Det är många härliga skratt vi delat med den flickan. Under dessa två veckor vi varit i Mora, finns det nog inte någon som inte förälskat sig i Debbie. Däremot verkar hon tycka det blir lite för rörigt om det är för mycket folk runt henne samtidigt, då får hon lite svårare att slappna av. Men det är inte så konstigt egentligen!

Underbara unge.,