Att simma framför en gapande blåval
Bitterfittan har talat.
Men det är lite av en kamp är det måste jag säga. Just att se situationen för vad den är och vad som faktiskt kommer att hända i slutändan. Pendlar mellan sprudlande lycka och total uppgivenhet i ett känns det som. Egentligen är jag ju så otroligt tacksam över att vi får uppleva detta, och det är något som jag absolut aldrig tagit för givet. Men konstigt nog börjar det kännas mer och mer som att det skulle kunna vara ett stort missförstånd, jag är nog inte gravid trots allt. Jag inser vilken snäv bubbla jag lever i när jag läser vad jag faktiskt sitter och skriver, och bara det gör mig på bättre humör. Tack för att ni orkade läsa!
Massa kramar, du skall se att snart så är den lille 1 år och springer runt över allt och pillar på allt :P Håller tummarna för er att det snart skall bli dags! Massa kramar
Jag känner igen det där. När jag gick över ett par dagar med Elina satt jag och bölade och tyckte det var "för sent", att det inte skulle bli någon bebis. Då undrar man ju vad som ska hända med den stora bullen på magen. ;) Det är bara att hålla ut. Troligen kommer du att minnas tillbaka på de här dagarna som väldigt spännande senare, det gör iaf jag. Kram
Förstår att det känns hopplöst... Bebis kanske verkligen är noga med tider,och vill komma på bf.... något som du säkert kommer uppskatta som tonårsmamma, alltså punktligheten. Har idag insett r extremt dålig tajming småbarn kan ha...
hihih Men vännen. Visst är du gravid. Jag lovar att du kommer glömma dessa sista jobbiga dagarna så fort du har ditt mirakel på ditt bröst. Jag VET då jag har varit med om det 2 gånger nu
Jag hoppas verkligen att jag kommer att se på det här annorlunda när bebis väl är född som ni säger. Just nu känns det som det är lika bra att vi ställer oss i adoptionskö redan nu om det ska bli några syskon ;)
Hej! Det är länge sedan jag var här inne på din blogg senast. Håller tummarna för att det ska hända nåt. Men jag vet hur du känner dig. Jag hade aldrig några känningar, aldrig några täcken. Var absolut säker på att förlossningen nog ändå skulle börja av sig själv. Efter bf så blev väntan helt annorlunda. Jag på nåt sätt slutade vänta. Freja föddes 16 dagar efter Bf med igångsättning. Jag gick på bio säkert 6 gånger under de 2 veckorna, mitt på dagen i en nästan tom biosalong. Promenerade varje dag 3-4 timmar. Läste säkert 3 böcker. Försök njuta av den sista väntan, men lätt är det inte. Snart,snart händer det nog, senast om 2 veckor! Lycka till!
Åh jag förstår att det känns hopplöst.. Jag hade också en massa grejer som lurade mig hela tiden, och det är så tröttsamt att vänta.
Men liten kommer! Den gör de :)
Åh jag förstår din frustration, verkligen! Men snaaaaart så kommer bebis! Det handlar ju bara om veckor...:) Kanske dagar bara ;) Massa pepp-kramar till dig och bebis i magen! Kom uuut nu ;)