Kontroll på förlossningen.. igen
På kvällskvisten började misstänka att jag fått pyspunka på vattnet, men det visade sig att det bara var slemproppen som hade gått. Jag vet att det är en jättevanlig förväxling så här mot slutet, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig som en paranoid idiot. Hade det inte varit för infektionsrisken vid vattenavgång hade jag aldrig ens ringt förlossningen och bett om råd utan lugnt kunnat vänta och se.
Problemet är inte bara det att jag skäms heller, jag känner mig även besviken över att det har blivit vardagsmat för oss att åka in. Vi vet precis hur rutinen ser ut på förlossningen, har träffat personalen, vet hur rummen ser ut och vad som händer när man kommer. Vi har legat inlagda på BB och vet exakt vart vi kommer att vara första tiden med vårt barn. Jag har alltid föreställt mig att det ska vara något spännande och nytt att åka in till förlossningen och föda, men nu känns det inte riktigt så. Desstuom kommer jag säkert inte våga åka in när det är dags för att jag är orolig över att missta mig, slutar nog med hemförlossning för min del.
Något annat som inte alls känns bra är alla ultraljud och ctgn som bebis blivit utsatt för. Jag vet att det enda man faktiskt kunnat påvisa att barn oftare blir vänsterhända vid många ul, och det är ju knappast något handikapp. Men det visar ju tydligt att det faktiskt påverkar hjärnan på något sätt, kanske mer än man vet. Plus att bebis hatar både ultraljud och ctg, h*n blir helt vild och får till och med personalen att reagera, och jag antar att dom sett en del. H*n vevade omkring konstant under hela mätningen och pulsen låg på över 200 flera gånger, och långa stunder dessutom. Kändes inte alls kul i föräldrarhjärtat på varken mig eller J. Men dom mätte i över 1 timme och det verkarde trots allt bra.
Som sagt är jag medveten om att detta inte är något att hetsa upp sig över egentligen. Jag vet att det bara är känslor som kommer ge med sig, förmodligen redan under dagen. Måste bara få älta det lite innan jag kan få distans och se det för den bagatell det faktiskt är. Det är korkat och bortskämt att tro att man ska få allt som man tänkt sig, och det kommer såklart bli spännande trosts att vi sett varje vrå på förlossningen snart, vi ska ju få träffa vårt barn för första gången. Och det spelar ingen roll om h*n kommer imorgon eller om en månad, bara h*n mår bra. Min värld är bara väldigt snäv just nu ;)
Äsch, klart man är orolig när det e första gången man ska föda.
Åk in så många gånger du bara vill, det är deras jobb att ta hand om gravida. Hellre en gång för mkt än en gång för lite...
svar: Jag klarar mig igenom en förkylning. Men mina 2 pågar är en annan historia. Du vet ju hur det är när männen e sjuka haha.
Tycker att det är helt ok att älta och känna som du gör.. Snart är bebsi här och då kommer det att vara det viktiga. De som föder fler barn vet ju hur rutinerna är och de tycker ju att det är lika speciellt ändå!
Aldrig hört att barn med många ul oftare blir vänsterhänta..
Ja man kan ju hoppas att det snart är dags =) man börjar känna sig lite av en flodhäst.. våran lilla ligger fortfarande i säte men hoppas på hon flyttar sig lite =) vet ni vad för kön ni ska ha ?
Förstår att det känns lite jobbigt just nu, men du skall se att allt kommer att bli bra i slutändan i vart fall. Precis som du säger är det viktigaste att den lill* mår väl när h*n bestämmer sig för att kika ut =). Jag håller tummarna att allt kommer att gå bra =). Kramar
Förstår att det är tjatigt och jobbigt med alla turer!! Oroa sig kan man göra över mindre när man har en bebbe i magen... Jag tror du vet när det är på riktigt ändå!! Kram
Åh, känner igen mig, vi har visserligen "bara" vart inne två gånger men jag drar mig ändå från att ringa eller åka in om jag är orolig. Men det är ju faktiskt bättre att vara där en gång för mycket än en gång för lite. Sen det där med ultraljud, läste en gammal blogg om en tvillinggraviditet och de gjorde ultraljud ca varannan vecka för att kontrollera bebisarnas tillväxt då det inte var som det skulle. Ut kom två fina små barn så jag tror inte du behöver oroa dig, kram!
Förstår att de är jobbigt! :/
Men har proppen gått är det ju nära nu i alla fall.
Det kommer bli en dag full av förväntningar endå :)
Kram på dig
Snart vännen.. snart! :) Kram till dej!
Åh vad jobbigt ! Men skönt att allt är bra med bebis ändå, det är ju huvudsaken =) Förstår att du verkligen kommer vilja vänta till in i det allra sista innan du åker in nästa gång, men det positiva blir väl då att du hinner med massa jobbigt värkarbete hemma och sen inte behöver vara så mkt på sjukhuset :)
Men gud jag kände verkligen på mig att nåt var i görningen igårkväll! Men då får vi vänta ett tag till =) Puss
