Angående gårdagens inlägg "hunger" så fick jag frågan om varför jag äter måltidsersättning. Bra fråga, och jag förstår att man kan undra det. Speciellt om man ännu inte har några barn. Själv tycker jag det var ganska bra att åtminstone tre av dom fyra måltider jag åt under förmiddagen var "riktigt" mat. Men här kommer ändå världens längsta svar på en väldigt kort fråga..

Det finns bebisar som sover under vilka förhållanden som helst, och som kan sitta och jollra för sig själva hela dagarna. Sen finns det bebisar som är precis tvärt om. Om man som förstagångsförälder får den sistnämnda sorten är det lätt att göra misstaget att "rätta sig" efter barnet, eftersom man faktiskt har möjligheten att göra det. När man väl får barnet att sova sänks volymen på tv´n, det tassas på tå mellan rummen och gud nåde den som spolar i kranen eller toaletten. Får man flera barn har man inte möjlighet att göra det misstaget.

Jag tar idag som ett exempel. Min mamma och syster kommer på besök ikväll så jag tänkte bjuda på Tiramisu. "En sådan slänger jag väl ihop på ett kick", tänkte jag entusiastiskt imorse. Gick upp och gjorde i ordning oss, åt frukost, sen var det dags att försöka få Elton att ta en förmiddagsvila. Han somnade, och under tiden han sov tassade jag på tå. Efter någon timme började jag förbereda den första lunchen. Mackor med tonfisk, ägg och majonäs samt en sallad. Elton vaknade under tillagningen, maten intogs med honom i knät.

Efter det matade jag och bytte på honom, sen gick vi till affären. Bara det tar någon timme i sig. Väl hemma igen tryckte jag i mig två nävar cashewnötter, sen sov vi middag tillsammans (faktiskt). När vi vaknar inser jag att jag måste börja med Tiramisun. Det tar några timmar för den att "sätta sig" i kylen. Innan ser jag till att mata Elton och byta blöja, för att ha så bra förutsättningar som möjligt. Sätter honom i babysittern och börjar. Efter ca 1 min börjar han låta missnöjd, efter 2 min är han galet arg. Jag tar honom i bärselen istället och fortsätter, där är han nöjd i ytterligare några minuter innan han börjar gallskrika. Testar att lägga honom på filt istället, fungerar inte heller. Jag fortsätter till den ljuva musiken av barnskrik och slevar i mig några skredar smet i farten.

Det jag vill komma fram till är att jag är väldigt tacksam över att kunna ta till en måltidsersättning då och då! Sen måste jag tillägga att jag inte skulle vilja ha Elton på något annat sätt. Han är perfekt som han är, och vem skulle inte vilja umgås med mig 24/7 ? ;). Men jag kan erkänna att det bli skönt när han kan börja roa sig själv lite.