I morse blev jag stolt faster till världens finaste lilla Dylan. Bilderna är lånade från Sarah och Mickes blogg.. in och gratulera vettja.. ;)

Att storken redan har varit hos oss på besök vet nog alla vid det här laget, idag är det hela 3 veckor sedan lilla Debbiboo föddes. Nu väntar vi istället med spänning på att mitt kära lilla brorsbarn ska göra entré till världen! Den 19/3 är beräknat datum, men vi håller tummarna för att plutten vill komma lite tidigare så vi hinner se honom medan vi är kvar i Mora. Jag har gissat att det kommer vara dags den 13/3, priset för den som gissat rätt är att få första bilden på underverket i fråga. Det vill man ju givetvis vinna!

 

Sen J fick sin nya mobil överraskar han mig då och då med att visa fina bilder han tagit på våra små sötnosar, mycket uppsattat!

 

Vill även passa på att utfärda en varning för tornadon Elton som just nu härjar i västerort. Än så länge har inga skador rapporterats, men ryktet går om grisar och pandor som kommit flygande..

Vi bestämde redan vid frukosten att vi skulle bege oss ut, det var ju så fint väder. Jag drog iväg till affären för att inhandla matsäck. Oboy, bröd, bananer.. men vänta nu, hade jag inte glömt något? Typ ett barn? Nej, just ja, dom lämnade jag ju kvar hemma. Väl tillbaka igen fick vi jobba på lite för att komma iväg. Amning, bajs och borttappade ytterkläder gör lätt att tiden lätt rinner iväg.

 

Tillslut kom vi i alla fall ut genom dörren, och gud så skönt det var. Solen sken, det var lagom svalt och barnen somnade direkt.  Vi gick raka spåret ner till vår lokala badstrand och kastade oss över matsäcken. Jag tycker faktiskt att picknick är som allra godast en fin vinterdag, speciellt om man rört lite på sig före. Varm choklad.. mmm.

 

Jag är lite mobillös för tillfället. I fredags var vi och förlängde J´s abonnemang med en ny mobil, en Samsung galaxy note 2. Vi har inte hunnit fixa något eget microsim till honom, och givmild som jag är har jag låtit honom använda mitt. Har testkört den lite nu och måste säga att jag gillar den skarpt.. aningen stor om man vill kunna surfa med bara ena handen, vilket kan vara bra när man är hemma med två små barn. Min iphone har sjungit på sista versen ganska länge den med, och det är nog bara en tidsfråga innan vi måste byta ut den. Men det får bli någon annan modell för min del.

 

Ni vet The Secret? Hemligheten.. Att man med hjälp av attraktionslagen drar till sig det man önskar sig i livet och tvärt om? Det finns ingen som avskyr den idén lika mycket som Jörgen, han anser att det är rent hokus pokus och får en irriterad rynka i pannan så fort det kommer på tal. Men, det lustiga är att jag inte vet någon som tillämpar "hemligheten" mer än vad J gör, om än omedvetet. Vill han ha något tillräckligt mycket så får han det, på ett eller annat vis. Han bara tar för givet att han kommer få det, och då blir det så. Det måste ha med hans estetiska sinne att göra, föreställningsförmågan. Jag däremot kämpar hårt med att tänka rätt, och belöningen är väl kanske att jag får åka snålskjuts med J ;).

 

Poängen.. J har sagt några gånger här på slutet att hans pennor börjar ta slut. Pennorna ifråga är ena riktiga dyrgripar (som visserligen lever upp till sitt pris), men det har väl kanske inte varit prio 1 sista tiden. Så vad gör J? Jo, han nosar rätt på en skisstävling på facebook där första pris är dessa pennor.. OCH VINNER. Jag är egentligen inte ett dugg förvånad, men självklart väldigt imponerad.. Både på hans talang och fantastiska inställning.

 

LÄR MIG!

 

 

 

Syrran påpekade att hon blivit glatt överraskad över att vi valde ett namn som just Debbie till lillskutt, med tanke på hur jag malt på om hur mycket jag ogillar smeknamn som tilltalsnamn. Fan.. jag som trodde den lilla detaljen skulle gå obemärkt förbi ;)

 

 

Någon Deborah är hon då hur som helst inte..

Nu verkar det äntligen ha vänt i den här sjukstugan, idag är alla feberfria. Efter en veckas isolering kunde vi inte hålla oss utan kastade oss ut genom dörren redan efter frukost. Kista galleria blev det, kanske inte det smartaste valet när man precis varit sjuk, men vi hade några ärenden att uträtta. Bortsett från återbesöket på KS var detta första utflykten med hela familjen, jag njöt varje minut.

Det var så länge sedan jag kunde röra mig obehindrat utan känslan av att jag ska föda vilken sekund som helst, så skönt att ha kroppen tillbaka.

 

Barnen skötte sig exemplariskt. Elton var hur nöjd som helst, och Debbie bara sov. Fick väcka henne för att kunna amma innan vi åkte hem, då hade det gått över 3 timmar sedan hon åt sist. Väl hemma fick alla ställa sig på rad och tvätta händerna innan vi gjorde något annat, inga mer baciller i det här huset ;)

 

Vet inte vart den här dagen tog vägen riktigt, snabbt gick det i alla fall. Idag har jag och E mått bra, men J har legat med feber. Hoppas det inte kommer fortsätta gå runt på det här viset. Vi skulle egentligen ha fått hembesök av BVC idag, men det var bara att avboka det. Jag och Madde tog med oss lillskruttan dit istället, för att kontrollera vikten. Hon hade passerat sin födelsevikt och väger nu hela 3300g, bra tankat Debbsan!

 

Vi hann ut en vända i finvädret också, jösses vad jag hade längtat efter det. Har bara suttit inne och trånat efter solen i flera dagar. Jag och Madde tog med oss kidsen och gick till lekparken. E var inte alls sugen på att leka, vilket vi tyckte var väldigt konstigt. Det visade sig att han var så trött att han somnade i vagnen på den 3 min långa hemfärden. När vi kom fram satte jag och Madde oss en stund ute på bänken och bara njöt av att få lite sol i ansiktet. Sen vaknade Debbie och ville ha mat.. Elton sov däremot i över 1 timme. Kan inte minnas när det hände sist.

 

Vi har för övrigt två stycken dubbelvagnar nu. Min vän Anja lät oss ta över deras Urban Jungle, väldigt generöst!! Vi har inte skaffat någon liggdel till någon av vangnarna än. Men denna har en så djup och ombonad sittdel att vi tillfälligt kan använda en åkpåse bara. Enda nackdelen är att det inte går att sitta helt upprätt i sittdelen, vilket Elton inte alls verkar trivas med (förutom när han vill sova ;).

 

Jag kan inte förstå att det redan gått en vecka, kan knappt förstå att hon är här över huvud taget. Samtidigt är hon redan en så självklar del i vår familj, hon fulländar den. Det är hisnande hur mycket man kan älska någon man precis träffat. Jag tror att det är lättare att förstå storheten när man redan har ett barn sedan tidigare.. Även om kärleken är stark från början, så växer den ju så enormt i takt med att det lilla barnet utvecklar sin personlighet.

 

 På kvällarna är hon som mest vaken.. då ligger hon tyst och kikar på oss med ett sådant djup i blicken att vi nästan drunknar. Det ska bli så underbart att följa henne och se henne utvecklas..

 

Det blev lite dramatik här under förmiddagen. Jag stod och förberedde lunch och E började bli lite otålig, fick därför en torkad aprikos i väntan på maten. Jag behövde springa upp på övervåningen en snabbis för att hämta lite grejer, sa då till J att han skulle hålla koll så inte E satte i halsen. Rätt var det här hör jag J säga något med ren och skär skräck i rösten, på det sättet att man direkt förstår allvaret i situationen. E hade satt aprikosen i halsen.. J fick vända honom upp och ner och skaka tills han spydde upp den.

 

Fy tusan vad dåligt jag mår.. aldrig mer en hel torkad aprikos. Har gått omkring och småbölat sedan det hände, behöver bara titta på Elton för att tårarna ska börja rinna. Min fina, fina lilla unge. Tror att detta triggade någon form av Baby blues-light som legat och pyrt sista dagarna. Känner igen känslan från när vi kom hem med E från BB också.. Ena stunden känner jag mig euforisk, fulländad och alldeles sprickfärdig av all kärlek. Sen helt plötsligt kan jag slås av en stark obehagskänsla följt av jobbiga tankar.. Rädsla för att något ska hända min fina lilla familj, att olyckan lurar runt hörnet. För man får väl inte vara såhär lycklig, eller?

 

 

 

Vaknade imorse och undrade hur jag kunnat missa att en lastbil kört över mig under natten?? Hela kroppen kändes mörbultad, lungorna värkte och hostan rev. Fan.. Förkyld. Hörde E tjoa glatt på nedervåningen. Jag ropade brölande "Ääälskling.. Jag är sjuuuuuk". Ett lika brölande svar kom tillbaka "Jaag meeed". Dubbelfan..

Efter att ha dragit ut på uppstigningen extra länge masade jag mig tillslut upp. "MAMMA", sa E piggt och glatt när han fick syn på mig.. Gofisen. J hade tagit med sig täcket ner till soffan och låg nedbäddad, han såg ut exakt som jag kände mig. Trippelfan.
Vi lyckades få till en frukost och valde att dricka te istället för kaffe, stort misstag som senare skulle få ödesdigra konsekvenser. Teet gjorde dock susen tillfälligt, J och E åkte till affären. Jag stannade hemma med känslan av tacksamhet.. över att mitt huvudansvar just nu är att vårda hon som bara sover.

Resten av förmiddagen fortlöpte relativt smidigt. Sen kom eftermiddagen som började med att E tog en på tok för kort sovstund. I samma veva gick jag och Debbie upp till vårt sovrum för att ta en nap. Jag somnar, och någon timme senare hörs ett BANK... KRASH... Varpå en chockad J utbrister "ELTON.. NEJ..". Beslutar mig för att ligga kvar och lyssna.. "Elton.. Stå kvar där så ska pappa.. NEJ .. inte gå där Elton..". Inser att det är dags att erbjuda förstärkning. Det visar sig att E burit ut badrumsvågen (av glas) och sedan tappat den på klinkergolvet i hallen. Vågen gick i 1000 bitar och i golvet fanns ett hål stort som en enkrona.

Jag gick ner, tog E under armen och gick upp igen. Efter en stund hörs ett "Aaaaj" (glas i foten).. Efter ytterligare någon minut hörs ett " •{*}!$|+\€ ", (J hade gått in i nästa rum och upptäckt en en sönderslagen flaska  flytande Alvedon på golvet). Nästa ljud var dammsugaren.. Sen började äntligen kaffebryggaren puttra.
När jag var säker på att kaffet börjat verka i J´s förkylda manskropp, tog jag med mig kidsen och gick ner. D hamnade i bilstolen medan E fick hoppa ner i ett bad. Under tiden klunkade även jag i mig en kopp svart samtidigt som jag hängde en tvätt.

Väl uppe ur badet bestämde sig E för att gå in i köket, leta fram en diskad barnmatsburk och sedan målmedvetet kasta denna på hallgolvet.. Rätt framför näsan på sin stackars far, som precis hade mjuknat från förgående incident. Världen höll andan... Burken höll.. Puh.

Dagen slutade ändå bra. Alla var sams och J lagade en riktig förkylningskur till middag, mängder av lök, vitlök ingefära och chili. Imorgon är vi friska.
 

 

Igår var vår vän Malin här på lite Debbie-mys och Elton-bus, alltid lika trevligt. Hon hade jättefina och roliga presenter med sig till hela familjen. Elton kärade ner sig i baby-ballongen.. den verkar vara bland det coolaste han sett i hela sitt ettåriga liv :)

 

Det är inte många gånger jag fått höra att Elton är lik mig, det har jag redan skrivit här både en och två gånger.. när ska ni fatta vinken?.. Nejdå, jag skojar bara. Men det gör mig lite extra mallig nu när jag fått höra från några håll att Debbie liknar mig. Äntligen får jag också vara med och ta åt mig äran till dessa små kärleksmirakel ;).

 

 

Men.. många har även påpekat likheten mellan Elton och Debbie, och det är faktiskt helt sant. Färgskalan skiljer dom åt, även om E var lite mörkare som nyfödd. Och det är väl kanske det som gör Debbie mer lik mig, hon har mer av mina färger. Annars håller jag med om att dom är väldigt lika varandra..

 

Elton till vänster, Debbie till höger..