Jag vill börja med att tacka för alla tummar som hölls under förlossningen, och alla fina gratulationer vi fått efteråt. Vi är varma i hjärtat!! Sen vill jag tacka för alla vackra namnförslag, ni har bra smak!!

 

Det har verkligen inte varit lätt att välja namn. Vi har varit totalt oeniga fram till igår kväll, inte ett enda förslag hade vi innan. Vi önskade ett namn som föll lite inom samma kategori som Elton, utan att vara för likt. Något med attityd, som gärna inte var allt för vanligt. Det finns så många fina namn, men det var inget som kändes rätt. Tillslut accepterade vi att vi skulle bli tvungna att kompromissa. Då kom vi på det...

 

♥ Det är ju en liten Debbie vi fått ♥..

Jag har egentligen så mycket jag vill beskriva och berätta, men än vill jag inte lägga ner den tiden. Nu vill jag bara njuta. Men några bilder ska jag visa..

 

Jag har gjort förhållandevis lite efterforskning gällande ämnet, i alla fall mot vad jag brukar göra i detta sammanhang. Den allmänna uppfattningen verkar vara att det ofta drar ut på tiden när förlossningen sätts igång på konstgjord väg, att det tar flera dygn osv. Jag har fortfarande ingen aning om hur statistiken ser ut, har mest tagit för givet att det kommer gå bra för mig. Det här är informationen jag fått från Karolinska.....

 

Vad händer när du kommer för igångsättning?
En barnmorska tar emot dig och kopplar ett så kallat CTG som visar fostrets hjärtfrekvens och registrerar dina sammandragningar. Läkaren undersöker därefter livmoderhalsen för att bedöma hur mjuk och hur öppen den är.

Om livmoderhalsen bedöms som

• omogen använder man ett läkemedel för att mogna livmoderhalsen. Detta läkemedel ges lokalt bakom livmoderhalsen. Vanligen behövs 1-2 behandlingar.  Det kan dröja 1-2 dygn innan värkarbetet startar.

• ganska mogen för läkaren in en tunn plastkateter i livmoderhalsen. Katetern har en ballong som efter införandet fylls med sterilt vatten. Katetern tejpas fast på insidan av låret och sträcks med jämna mellanrum tills den släpper spontant. Då är livmoderhalsen öppen cirka tre centimeter. När katetern släpper bräcks fosterhinnorna (går det  hål på hinnorna) om inte vattnet redan har gått.  Om du inte har så mycket värkar kopplas ett värkstimulerande dropp.

• mogen tar barnmorskan eller förlossningsläkaren hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Sedan kopplas ett värkstimulerande dropp.

Egentligen har jag inget emot alla hjärtans dag, man kan aldrig visa för mycket kärlek till sina nära och kära. Vi är alltid duktiga på att visa varandra kärlek här hemma, och det är jag väldigt glad över!

 

Jag och J är inne på vårt 10:e år tillsammans och har väl mer eller mindre växt ihop under den tiden. Vi har kommit så långt från där vi började.. och det härliga är att det fortfarande bara blir bättre för varje år som går. Vet inte om vi kan bli så mycket tryggare tillsammans, samtidigt tar vi inte varandra för givet. Att alltid finnas där och backa upp den andre är en självklarhet för oss, vi vet att det lönar sig att ta hand om varandra.

 

Nu har jag talat för oss båda älskling.. men jag är ändå säker på att du känner lika ;). Jag är så lycklig över att vara din, och att jag fått en så underbar pappa till mina barn ♥

Det är inte ofta jag drabbas av ha-begär, det är mest J´s grej. Igår gjorde jag dock misstaget att gå in på Me&i´s sida för första gången på säkert ett år.. (damn you Samira ;). Herregud säger jag bara, vill ha allt.. ALLT. Just nu får jag dock nöja mig med att titta på dom fina bilderna.. sen har Bla-Bla faktiskt två bodys från Me&I som väntar uppe i byrån, precis lika fina som när brorsan hade dom!

 

Mat som kan ätas av hela familjen är ju praktiskt, och den här grytan kan anpassas även till de minsta (i alla fall över året).

 

Jag börjar med att koka köttet i en ganska stark buljong, för att det ska ta ordentligt med smak. Sen anpassar jag vattenmängden innan jag reder av på slutet, så att det blir lagom kryddigt för Elton. Nu är han i och för sig ganska härdad när det kommer till smaker, det är bara saltet vi försöker vara försiktiga med. Grönsakerna smusslar jag ner genom att finriva, varken E eller J gillar nämligen kokta grönsaker. Man kan ju skippa dom, men jag tycker det ger en god smak. Den är hur enkel som helst att göra, även om den kräver att man håller sig i närheten ett par timmar. Görs med fördel dagen innan den ska ätas.

 

 

ca 400 g grytbitar. Jag hade rådjur, men nöt går lika bra

1 gul lök

1 msk tomatpuré

1-2 dl vitt vin

5 dl buljong

en skvätt (kanske 1 tsk) kinesisk soja.

torkade örter (jag tog timjan och rosmarin)

Ett lagerblad

2 morötter

1 bit rotselleri

Vispgrädde, en rejäl skvätt

Redning, vetemjök, maizena eller vad som helst

 

Finhacka löken och fräs på någon minut, tillsätt sedan grytbitarna och stek med tills dom får lite färg. Ha i tomatpurén och fräs med hastigt, tillsätt sedan vinet. Låt allt svettas någon minut, sedan i med buljong, soja och kryddor. När köttet nästan är tillräckligt mört har jag i dom finrivna rotfrukterna (går egentligen bra med vilka som helst. Om det behövs slår jag på lite vatten redan där, sedan får allt koka 30 min till. Köttbitarna ska falla isär när det kokat klart. Sedan smakar jag av såsen genom att fylla på med mer vatten, att det blir mycket sås är bara en fördel enligt mig ;). Sen är det bra att ha i en rejäl skvätt vispgrädde och reda av till önskad konsistens.

 

Nu har sannerligen nedräkningen börjat, mindre än en vecka kvar till förlossningen. Det känns som allt egentligen börjar till helgen då våra mammor kommer, vilket troligtvis blir på fredag. Känns skönt att ha dom på plats om det skulle dra igång innan. Om inte annat känns det kul att få träffa dom och få lite kvalitetstid tillsammans innan vi åker in, för Eltons skull också.

 

Lite förberedelser har vi kvar att ordna med. Man vill ju gärna ha lite praktiska saker avklarade innan man kommer hem med en ny bebis.. En storstädning och lite annat pyssel. Bla-Bla´s rum ekar fortfarande lite tomt, men jag har en känsla av att vi inte kommer spendera så mycket tid där i början ändå ;).

 

Något jag faktiskt kan bocka av på listan är att jag börjat äta SPC-flakes, kosttillskottet som ska hjälpa mig undvika mjölkstockning. Jag klickade hem två kartonger på nätet, smidigt och bra. 1 dl per dag, uppdelat på 2/3 tillfällen är vad jag äter. I och med att jag äter det på filen har jag inga problem att komma ihåg det heller, för det åt jag flera gånger per dag redan innan.

 

Att se mig själv ur den här vinkeln var precis vad jag behövde just nu, så omtänksamt av dig ;)

 

Ännu en matvecka till ända, och analysen fortsätter. Förra veckan började vi slappa till oss lite, och det fortsatte tyvärr även denna vecka då vi i stort sett ätit som vi brukade innan. Då menar jag inte onyttigt, utan att vi inte tänkt speciellt mycket ut IFD synpunkt. Måste faktiskt säga att det varit lärorikt, för jag har märkt en enorm skillnad på hälsan. Redan förra veckan, men speciellt denna. Min hud som blev så bra har nu börjat kännas lite inflammerad igen, små finnar börjar komma och det ömmar när jag tar på ansiktet. Inte trevligt alls. Kroppen känns över lag mycket tyngre, men det kan ju också bero på att jag är höggravid. Vill ändå tro att det är maten som gör skillnaden.

 

Problemet är att vi slarvat med grönsakerna. Det är så lätt att tänka "den här soppan är redan fullproppad med rotfrukter, jag behöver inte äta någon sallad". Men det är nog bättre att resonera som så att grönsakerna i maten bara är en bonus. Att alltid ha en råkostsallad i kylskåpet är så enkelt och bra.. Då slipper man problemet att skippa sallad för att man är vrålhungrig och lat. Sen är det grymt gott också. Ska lägga upp några alternativ här när jag orkar.

Frukost: Havregrynsgröt

Lunch: Röra på räkor, ägg och spenat på knäckebröd för mig

J åt fried rice från dagen innan. E fick falukorv

 

Middag: Pizza framför Mello

 

 Frukost: Havregregrynsgröt med banan

Vaknade upp med en väldigt oskön känsla i kroppen idag. Lättirriterad, lite muskelvärk och allmänt off. Trodde det berodde på blodsockret först, men inte ens frukost hjälpte. Fick förklara för J att det INTE är min dag idag, så han har varit extra snäll som tur är ;). Humörsvängningar är annars något jag verkar vara väldigt förskonad från som gravid. Det är i alla fall inte värre än vanligt, hehe.

 

J tog med sig E för att handla lite, så nu ligger jag och slappar i godan ro. Har inte varit ute sedan i torsdags, så egentligen ville jag verkligen följa med. Kände dock att det var bäst att lyssna på kroppen och stanna inne, har en del sammandragningar och vill inte trigga igång något nu när vi är så nära mål.

 

 

Annars då?  Här är allt fint. Vi började dagen med att vara sinnessjukt trötta både jag och J, av okänd anledning. Eller nja, vi misstänker att det hade psykiska orsaker efter en något stressande situation igår kväll. Vi hade precis avslutat middagen när frysen började pipa att den inte hade en tillräckligt låg temperatur. Efter att vi konstaterat att dörren var stängd började ångesten infinna sig.. Snälla, säg inte att vi skulle bli tvungna att köpa ny frys också.. inte efter historien med bilen. Bilen som J för övrigt upptäckte läckte olja tidigare under den dagen. Hur mycket oflyt kan man ha egentligen? Inte så här mycket i alla fall, bestämde vi.. Så J drog fram frysen, dunkade lite kärleksfullt (aggressivt), och vips hoppade den igång igen. Vilken lättnad. Och bilen körde vi tillbaka till den trevliga och mycket hjälpsamma mekanikern som vi fick hjälp av sist, så nu är även den fixad och klar. Slutet gott, allting gott!

 

Vi piggnade hur som helst till framåt dagen (idag alltså), och efter lunch fick vi besök av min kompis Anja och hennes dotter Selma. Dom kom med blåbärspaj och ett gott humör, precis vad som behövdes. Dagen bara flög fram och vips var det nästan middagsdags. Vi sade hejdå och lovade varandra att ses igen snart, vilket jag tror vi kommer kunna hålla denna gång. Denna trevliga familj har nämligen flyttat väldigt nära oss :)

 

Erica och Alexander har varit här idag, kanontrevligt hade vi! Det var kul att se hur mycket som hänt med killarna sedan vi sågs sist, vilket var i höstas. Då var vi dessutom på ett café i rusningstid, vilket inte direkt är optimalt med två småttingar. Att ses hemma är mycket bättre! Elton och Alexander var väldigt nyfikna på varandra och lekte på bra. Något tjuvnyp blev det, men det får man ju räkna med ;). Vi lyckades till och med synka en sovstund så vi vuxna fick dricka en kopp kaffe i lugn och ro, inte fy skam det inte. En toppendag helt enkelt!

Erica är föräldraledig fortfarande precis som jag, dessutom väntar dom också ännu en liten skatt. Hade gärna haft dom runt knuten, då hade det blivit lite enklare att ses oftare.

 

Jag kom på i sista stund att jag skulle ta bilder på grabbarna, dom var inte samarbetsvilliga alls. Lyckades till slut få med dom på samma bild, härliga ungar.. :)

Alltid lika omöjligt att få fram kameran i tid, men efter lite tjat gick han tillslut med på att uppträda på beställning ;)

 

 

Nu har alltså J gått på föräldraledighet, och det är riktigt mysigt måste jag säga. Vi var båda lite oroliga över att det skulle bli långtråkigt att vara hemma tillsammans och dröna hela dagarna,  i och med att jag inte kan hänga med på vad som helst. Det känns tryggast att vi håller oss i närheten av varandra också, nu när vi faktiskt kan det. Men det har alltså gått väldigt bra!

 

Vi bestämde oss redan från början för att försöka ha en liten aktivitet varje dag..  Igår var vi till exempel på Babyland och hämtade ut en gratis babybox, samt en tur in på Jörgens jobb. Så länge kunde han hålla sig borta, haha ;). Elton tycker det är väldigt kul att springa omkring där inne, J hade fullt upp med att hänga med.

Dagens aktivitet blev en tur till öppna förskolan, första gången för J. Han blev väldigt positivt överraskad av den härliga stämningen, och att Elton tycker det är så otroligt kul. Vi planerar att åka dit igen på onsdag! Ja, allt rullar på fint och nu är det faktiskt exakt två veckor kvar till igångsättningen.

 

Vi grillade idag också, yes. J lade en hel kyckling i marinad tidigare idag, sen drog han på sig ytterjackan och ställde sig där ute i snön. Resultatet blev den absolut saftigaste kyckling jag ätit i hela mitt liv. Vet inte om det hade att göra med ölburken den stackars hönan fick i sig, eller om J bara lyckades få stektermometern på exakt rätt ställe, gott var det i alla fall. Serverades med fullkornscouscous, skysås och tärnad tomat.

 

Elton har tur, hans gudmor Malin är (bland annat) frisör. Igår var det dags för den första klippningen. Vi gissade att det skulle gå ganska bra, och det gjorde det också. Visst, E tittade lite frågande på M emellanåt och undrade vad hon hade i hans hår att göra. Men han accepterade det så länge han fick titta på Babblarna och Teletubbies. Resultatet blev en gullig liten barnfrisyr som fick honon att se större ut på något vis, en storebror-frisyr ;)

 

Den här veckan har vi i alla fall fyllt "fisk-kvoten", känns väldigt bra måste jag säga. Är det något vi är dålig på att äta så är det just det. Synd att det är så dyrt med bra fisk, annars hade vi helt klart ätit det oftare. Men fiskbullar och tonfisk på burk är inte fy skam det heller ;).

 

Något jag är mindre nöjd med denna vecka är att jag och J tagit oss en obligatorisk kvällsglass varje dag efter att Elton lagt sig. Inte hela världen kanske man kan tycka, men jag tycker faktiskt att jag märker en skillnad. Blodsockret blir inte lika stabilt, vaknar oftare och är hungrig på natten. Känns lite som att allt socker förstört den antiinflammatoriska effekten av dom bra saker vi ätit. Nej, det var första och sista gången jag handlade av glassbilen. Skönt att det bara är två glassar kvar :P

 

 

Frukost: Ostmackor

 

Lunch: Blodpudding med riven morot, vitkål och lingonkeso

 

Middag: Den gudomliga tonfisken

Närmare beskrivning HÄR

 

Min inställning till kommande förlossning var från början att om någon kunde bevisa för mig att en vaginal förlossning (med största sannorlikhet) kommer att gå bra, då var det den vägen jag helst av allt skulle vilja ta. Att föda ett barn är det största man kan få vara med om i mina ögon. Jag ville så gärna få chansen att uppleva det igen.. känna hur kroppen går in i något slags urmänskligt läge, och sedan få upp den där hala lilla varelsen på bröstet. Jag vill så mycket att det har värkt i hjärtat varje gång jag tänkt på det. Hur mycket hjärnan och det logiska tänkandet försökt ta över, så har den känslan varit omöjlig att mota bort. Jag har levt större delen av mitt liv genom att följa hjärtat och magkänslan, oftast blir det väldigt bra. Men ju mer som står på spel, desto svårare blir det. Människor tar galna beslut varje dag, jag skulle till exempel aldrig riskera livet för att hoppa fallskärm eller bestiga Mount Everest.

 

I början av graviditeten fick jag träffa en läkare på min MVC som inte alls var bra. Efter några möten, med mycket frustration, gav jag upp och insåg att det enda rätta var att ta den "enkla vägen", dvs kejsarsnitt. Sen var det som att någon där uppe gick ned och rörde om lite i grytan.. Min hopplösa läkare remitterade mig, helt plötsligt, till Specialistmödravården på Karolinska i Solna. Jag var beredd på att få samma bemötande igen, dvs inga individuella rekommendationer utifrån mina unika förutsättningar. Läkaren jag fick träffa på Spec var helt annorlunda, verkade kunnig och ingav stort förtroende. Till en början upprepade han mycket av det jag redan visste, sånt jag själv vägt fram och tillbaka i månader. Sen fick jag bara svårare och svårare att motstå hans argument, vilket ledde till ytterligare ångest och förvirring.

 

Inför vårt senaste möte igår var jag inställd på att välja snitt, men att fortfarande göra allt för att förbereda mig på en ofrivillig vaginal förlossning. Kanske helt utan assistans. Läkaren undersökte mig ordentligt och förklarade att det i stort sett inte går att se vad jag varit med om, om man inte vet det sedan tidigare. För att gå in på detaljerna så har jag har en lång mellangård (vilket tydligen är viktigt), knappt någon ärrvävnad, och är på det stora hela så mjuk och elastisk som man bör vara. Enligt läkaren har jag inte större risk att råka ut för en sfinkterruptur än någon annan, dvs runt 3,5%. Han bedyrar att mina chanser för att få en lyckad förlossning är mycket stora.. helst med tanke på hur lätt min kropp verkar ha att föda för övrigt. Vi är överens angående teorin till varför jag sprack,  att jag krystade utan krystvärkar. Att Elton kom med handen först hjälpte såklart inte det heller. Men enligt läkaren så har jag rent av bättre förutsättningar denna gång, i och med att jag redan blivit "uttänjd".

 

Efter att ha blivit matad med denna information likt en hungrig fågelunge, började jag bli lite kallsvettig inför beslutet som skulle tas. Följa hjärtat.. eller följa hjärnan? Enligt läkaren föll båda alternativen inom samma kategori, en vagnial förlossning var det bästa och mest logiska alternativet för mig Han gjorde det därför lättare för genom att ge följande alternativ..

 

1) Snitt 1 vecka före BF

2) Planerad igångsättning 2 veckor före BF

 

Hans motivering är att vid kejsarsnitt är inte barnet förberett på att födas, och därför har det visat sig att vecka 39 är det optimala. Vid en igångsättning hinner barnet få ta del av mammans hormoner, och därför går det därför bra redan i v 38. Hade han sagt snitt 2 veckor före hade jag förmodligen valt det, i ren förvirring om inte annat. Men faktum är att min största skräck just nu är att förlossningen ska starta spontant och att jag kommer föda hemma, eller i bilen. Jag blir mer och mer övertygad om hur överhängande den risken är. Att jag kommer vara tillräckligt lyhörd inför kroppens signaler "eftersom jag är omföderska", det litar jag inte en sekund på. Klarar jag mig till 18/2, vilket jag tror och hoppas på, kommer vi kunna åka in i lugn och ro. Elton kommer ha barnvakt, vi kommer vara på plats från start och dessutom hinna gå igenom våra önskemål med en erfaren barnmorska. Hur kan det inte var det bästa alternativet?

 

Jag har fortfarande rätt att ändra mig in i det sista, men jag tvivlar starkt på att så kommer bli fallet. Just nu känns det som jag hamnat rätt. Är fortfarande inte säker på att jag kommer hinna fram till det aktuella datumet, men oavsett kommer jag vara inställd på en vaginal förlossning och känna trygghet i det. Skulle det mot förmodan gå snett.. ja, då är det så och förhoppningsvis går det bra ändå. Det blir som det är menat att bli.

 

 

 

 

Åhhh Emelie, nu gav du mig en liten tår i ögat. Du har så rätt, säkert mer rätt än vad jag kan förstå. Jag har lovat mig själv att aldrig glömma bort hur liten han faktiskt är. Min bebis.. Min underbara, fjuniga lilla unge. Extra kärlek ska han få.. idag, imorgon och för resten av livet.