Jag har blivit så dålig på att lägga upp magbilder, hoppade helt över v 33 och imorgon går vi in i v 35. Så tråkigt eftersom bloggen blir lite som en minnesbank.



Alla kläder sitter ganska illa nu. Blir väl inte bättre av att jag fortfarande mest använder "vanliga" kläder istället för gravidkläder heller. Ser fram emot att få köpa lite nytt sen efter förlossningen, hoppas jag inte blir allt för sladdrig och oformlig bara. Känner att rumpan och låren degat till sig rejält. Men det ordnar sig nog när jag kan börja röra på mig igen, då jäklar.

Allt gick kalasbra hos BM. Bebis har fixerat sig och ligger väldigt, väldigt långt ner. Inte konstigt att det känns som jag har en tickande klocka i "nedervåningen" varje gång h*n hickar, hehe. Bebis puls låg på 142 och min mage var 31 cm, så h*n växer bra. Blodtryck, blodvärde och blodsocker var bra, och jag har gått upp totalt 8 kg nu!

Nu håller jag på att tvätta alla pluttiga bebiskläder. Ska bli kul att vika allt och lägga i nya fina byrån :)

Jag och J har inte pratat så mycket om namn till bebis. Vi gjorde ofta det i början av graviditeten, men sen lade vi ner det eftersom vi har så olika uppfattning om vad som är fint och bra. Jag gillar ganska klassiska, svenska namn, gärna mormor och farfarnamn. J är tvärt om, han gillar mer utländska namn, alternativt hittepå-namn. Det blir lite svårt att mötas då.

Min tanke har varit att vi inte ska välja något udda namn, då vi inte har en aning om vem som kommer att komma ut. Ungen kanske inte alls har lust att sticka ut ur mängden, och vill h*n det finns det ju andra knep att ta till. Så tänkte jag från början, men nu har jag börjat tänka om lite. För grejen är ju att vi lever i en tid där barn döps till allt möjligt konstigt, folk har en otrolig fantasi. Vill man ha ett namn som verkligen sticker ut så blir man nästan tvungen att döpa barnet till typ.. Mats, Lena, Anette eller varför inte Lars? Det kommer barnet verkligen vara ensam om på dagis. Det jag resonerat mig fram till är att det inte spelar någon som helst roll, i dagens läge kan man heta vad man vill. Precis som att man kan klä sig i stort sett hur man vill utan att någon tycker det är speciellt konstigt. Eller är det kanske bara i min "snälla" värld det är så?

För ett par veckor sedan så satt vi dock och snackade namn, eller det var nog mest jag som höll monolog till en början. J satt med datorn, lyssnade med ena örat och mmmáde ibland. Men helt plötsligt säger han...

"Carlito, det är ett bra namn!", (något han precis spanat in i sin playlist på Spotify).
"Carlito?? det kan man väl inte heta?", svarade jag.
"Jo, det är ett jättebra namn"
"Nej, inte om man är barn till Camilla och Jörgen, två svennesvennar från Dalarna"

J tog sedan reda på att Carlito betyder "Lille Carlos" på spanska.. Lille Carlos?? Jag tycker väl egentligen inte att Carlito är det fulaste namn jag hört, jag har bara svårt att se att vårt barn kommer att passa i det. Hur som helst har inte J kunnat släppa det, utan börjat kalla bebis för Carlito. Och ärligt talat så har jag själv sagt det någon gång, när jag berättat något för J som handlar om bebis. Det börjar kännas lite läskigt, tänk om vi vänjer oss vid det och sedan inte kan se bebis som någon annan än Carlito? Först trodde jag att han skämtade, men J säger att det redan är så för honom. Vi får hoppas att det är en tjej helt enkelt..

Vill börja med att säga att allt är bra, vi är hemma och bebis ligger kvar i sitt trygga bo! Här kommer ännu ett av mina "kortfattade" inlägg, jag lägger upp det i alla fall så för väl ni som finner det intressant läsa ;)

Igår skrev jag ju om att jag hade vaknat av en massa sammandragningar osv. Sen var det relativt ok under dagen förutom att jag var så otroligt trött och hade hosta som bara blev värre. Tog det lugnt hela dagen, och när J kom hem slappade vi bara framför tv´n. Då började jag känna av SD som kom tätare tillsammans med molvärk i magen och rygg. Det var så det kändes innan jag blev inlagd, så självklart blev jag nervös. Jag försökte att slappna av så gott jag kunde i några timmar. Jag visste ju att om jag ringde till förlossningen så skulle dom be mig komma in, och det vill man ju inte göra i onödan. Samtidigt har jag ju ansvaret på mig att göra det som är bäst för bebis, h*n är visserligen 32 fulla veckor nu, men det är fortfarande i yngsta laget. Så tillslut bestämde vi att ringa och fråga i alla fall. Fick rådet att ta två alvedon och vänta 1 timme, sen ringa tillbaka. Blev så lättad över att få försöka med något hemma innan jag behövde åka in, så det gjorde jag mer än gärna! Dock är det sjukt svårt att slappna av i det läget, det blir liksom som att man har 1 timme på sig att få ordning på hela situationen.

När timmen passerat hade jag fortfarande sammandragningar, men det kändes inte lika mycket. Ringde förlossningen igen, och dom bad oss komma in på kontroll. Att åka till KS börjar kännas lite som att åka till jobbet, speciellt för J. När jag låg inlagd åkte han ju fram och tillbaka flera gånger per dag. Väl framme fick jag lite pisk över att jag inte berättat att jag varit inlagd och hade förkortad tapp, då hade dom tydligen aldrig bett mig vänta 1 timme hemma. Jag trodde dom läste journalen när jag ringde, vilken dom tydligen oftast gör. Problemet var bara att alla gravida i Norrort höll på att föda just inatt, så vi blev placerade i "akutrummet". När jag väl lagt mig tillrätta på britsen och blivit uppkopplad mot monitorn kändes allt plötsligt bättre, och jag blev osäker på om jag fortfarande ens hade sammandragningar. Alvedonet hade väl kanske gjort sitt tillslut ändå. Kurvan visade i princip just det, inga förlossningsvärkar men en väldigt "tixig" livmoder och en sjövild bebis. Vi fick än en gång höra att vi ska förbereda oss på ett litet vilddjur :P. Dom kollade även tappen, och den hade tack och lov inte blivit kortare. Faktiskt var den ett par mm längre än sist till och med, så den hemska medicinen jag åt verkar ju ha gjort att kroppen fick en paus och chans att återhämta sig lite. En otrolig lättnad att få åka hem igen, efter knappt 1 timme dessutom!

Läkaren skickade med mig bricanyltabletter att om jag får jobbiga sammandragningar. Jag var riktigt orolig över att behöva börja med den andra medicinen igen, så att istället punktbehandla när situationen väl uppstår kändes som en väldigt bra lösning. Bricanyl är inte heller trevligt, men det är i alla fall bara under en stund man mår dåligt. Jag har bara fått det på sjukhuset, men då var det väldigt effektivt på sammandragningarna. Nu känns det som att vi kommer kunna hålla oss flytande fram till bebis räknas som fullgången i alla fall, utan att behöva springa på förlossningen i tid och otid. Åååh vad jag längtar dit, en fullgången bebis som vi får ta hand om direkt. När jag väl kommer in i v 37 kommer jag inte att åka till förlossningen i första taget kan jag säga, risken är väl att jag föder här hemma eller i bilen. Det skulle vara det perfekta slutnumret på den här cirkusföreställningen ;).

Igår insåg jag att det snart gått ännu en vecka utan att vi förevigat bollen, fick lite smått panik faktiskt. Så nu har jag tagit en nödbild med iphonen. Älsklingen ska få ta en bättre när han kommer hem, eller imorgon.

Nog har den växt alltid. Bebis borde ju väga närmare 2 kg nu i alla fall :)


Jag satt och försökte fylla i lite papper till försäkringskassan med uppgifter dom behöver för att beräkna min SGI. Skitsvårt tycker jag. Har man en fast, konsekvent månadslön är det ju lättare. Men jag har OB, kvartalsbonusar och årsbonus som gör att det skiljer sig en del mellan olika månader. Och nu under sommaren har jag ju varit sjukskriven. Jag vet inte från när, var hur jag ska räkna. Får nog ringa och prata med en handläggare så det blir rätt.

Ringde i alla fall till jobbet så jag kunde få hjälp att komma åt min mail hemifrån, har en del inkomstuppgifter sparade där som jag behöver. Fick prata med två av mina favoritkollegor <3, vilket gjorde att jag nästan började längta tillbaka lite till jobbet. Men sen kom jag in på mailen och såg att jag hade 763 olästa mail, då kändes det inte lika lockande ;)

Jag är glad över att kunna säga att jag sovit mig genom natten, med undantag från någon enstaka kisspaus. Men det är ju ett normalt gravidbeteende ;). Det verkar bli en bra dag i största allmänhet, har varit uppe och knallat en del redan utan bekymmer. Hoppas att det håller i sig!

Med det sagt går vi över till något roligare. Jörgen är ledig idag och vi har ägnat morgonen till att nätshoppa. Så nu är även en bilbarnstol på väg, och därmed är alla "stora" bebisgrejer fixade. Vi tänkte från början köpa just bilstolen begagnad, den första stolen används ju bara i 12 mån och därför bör ju dom begagnade vara i bra skick. Men sen läste vi på lite, och tydligen så är livslängden endast 5-7 år. Så det kändes säkrast att köpa en ny, dessutom hittade vi just den vi vill ha till kampanjpris på Jollyroom. Den går att klicka fast på vagnen vi köpt, viket är praktiskt.


Vi klickade även hem ett lammskinn som också var på rea. Det blir gosigt för bebis att ligga och mysa på :)

Inatt ska jag sova utan Jörgen på sjukhuset, han har precis åkt hem. Känns onödigt att betala 200kr/natt plus 100kr/dygn i parkering för att han bara ska sova här, när han ändå kan stanna hur länge han vill, och komma när han vill på morgonen. Hade varit så mycket skönare att få följa med honom hem och få mysa ner i vår säng tillsammans istället. Självklart klarar jag av att sova över här själv, men allt känns lättare när man är två. Räddningen är att det bara tar 10 min för honom att köra hit, så han är aldrig långt bort.

Råkade förresten skrämma upp J ordentligt här under eftermiddagen. Han skulle åka hem och hämta mer grejer till mig, och även äta och duscha. Så jag sa åt honom att ta det lugnt och inte stressa, sen ringa mig när det var dags att packa så jag kunde säga vad jag ville ha. När han åkt satte jag mig vid datorn och tiden flög väl iväg lite. Efter en bra stund började jag dock undra varför han aldrig ringde och tittade på mobilen, 3 missade samtal på 40 min, alla från J =/. Jag hade haft mobilen på ljudlöst utan att veta det. Ringde upp direkt, men då var han redan precis utanför.

Självklart hade han blivit superorolig och bara slängt sig iväg när han insåg att det inte gick att få tag på mig. Tyckte så synd om honom, jag hade nog fått en hjärtinfarkt om det var ombytta roller. Men J är mycket coolare en mig, han tog en lättnadens suck när han insåg att allt var ok, sen var det inte mer med det. Han hade i all hast försökt packa ner det han kom ihåg att jag nämnt, bok, gaviscon, deo, lite mer kläder. Dock inga underkläder, så jag fick ta över kallingarna han tog på sig efter duschen när han var hemma. Dom fick han åka hem utan, en sån pärla han är ;). Schampoo och balsam fick han inte heller med sig, men lovade att komma hit med det imorgon. Fina, bästa!

Nu ska jag lägga mig och läsa och försöka sova. Är galet trött och ska satsa på att vara på topp imorgon, så jag förhoppningsvis blir utskriven. Hoppas hoppas hoppas! Ber om ursäkt om inlägget innehåller en massa osammanhängande babbel, ni får stå ut med det i så fall :D

Bilden tog jag för flera timmar sedan då jag såg förhållande vis fräsch ut, förstår att det kan vara svårt att tro ;)

Nu är både jag och bebis undersökta in i minsta detalj, och förutom just livmodertappen är allt perfekt. Så himla skönt. Vi fick åka ner till fosterdiagnostik och göra ett grundligt ultraljud där man kollade allt från tillväxt, moderkaka, flödet i navelsträngen, mätte livmodertappen och jag vet inte allt. Dom ville utesluta att det var något problem i magen som gör att förlossningen triggas igång, men det verkar det inte vara. Bebis vikt uppskattades till 1610 g, vilket är perfekt. Livmodertappen mättes till 17mm, vilket är i stort sett som igår. Så det har inte blivit värre och ultraljudsteknikern trodde inte att jag skulle föda inom dom närmaste två dagarna i alla fall, alltid något! Dom kan i nuläget inte alls uppskatta hur länge det här kommer att gå, det kan lika väl starta inom en vecka som att jag går tiden ut. Förhoppningsvis blir jag utskriven under helgen, senast Måndag.

Hoppas verkligen att jag slipper fler sprutor och ultraljud nu. Känns som att bebis blir helt grillad där inne, vi vill ju att h*n ska få växa till sig ifred. Men det är såklart alltid kul att få se en glimt av den lilla älsklingen :). Idag slog dom till och med på 3D ultraljudet så vi fick se en mer detaljerad bild på huvudet. Tyvärr så ligger bebis med ansiktet in mot ryggen, så det var bara ett litet öra och en kind vi fick se. Tyckte att h*n såg rätt knubbig ut i alla fall, och det är ju ett gott tecken :)

Precis som jag skrev i sms inlägget så har jag blivit inlagd på sjukhuset för observation.

Det som hände var att vi kom in, och så fick jag ligga ett tag så dom kunde mäta sammandragningarna och bebis hjärtljud. Allt var jättebra med bebis, men sammandragningarna fortsatte komma regelbundet. Sen fick vi sitta i väntrummet lite och vänta på en läkare. Då började det kännas jobbigt på riktigt, just att bara sitta där och inte riktigt veta vad som ska hända. Jag ville bara resa på mig och gå hem.

När läkaren väl kom visade det sig att det var samma läkare som undersökte mig på MVC i fredags, så det var ju praktiskt. Fick lägga mig och göra ett ultraljud för att kolla livmodertappen. Tyvärr visade det sig att den hade blivit ännu mer förkortad, nu är den totalt 18mm. I fredags gjordes inget ultraljud, men hon uppskattade livmodertappen till över 3cm. Så det har ju hänt ganska mycket. Bebis ligger med huvudet nedåt och vid varje sammandragning blir det ju ett tryck. Läkaren förklarade att hon ville lägga in mig så jag kunde få bricanyl för att stoppa värkarna, och att en barnmorska skulle komma och hämta oss strax. När BM kom frågade jag vilken tid vi skulle kunna få åka hem, då tittade hon bara frågande på mig och sa att jag i bästa fall får åka hem om några dagar. När jag hörde det kändes det verkligen som jag skulle börja böla, varken jag eller J hade nog inte riktigt uppfattat allvaret i situationen innan.

Vi fick ligga ett tag i ett undersökningsrum nere på förlossningen medan jag fick den första sprutan. Då kändes allt verkligen fördjävligt för både mig och J, vi trodde verkligen bara att det skulle bli en "säkerhetskontroll", inget mer. Nu fick vi istället bli oroliga igen, och sen är det ju inte så kul att bli kvar här heller. Svärmor som var dessutom på väg från Mora för att hälsa på oss över helgen, och vi skulle ju ha en mysig helg tillsammans :(. Men nu är det som det är.

Efter det blev vi flyttade upp till en annan avdelning där man förvarar folk som oss, risk för prematurbörd, men även nyförlösta. Det kändes mycket lättare när vi fick ett eget rum, det är inte sjukhuskänsla här på samma vis här. Nykläckta små bebbar är ju mysigt att ha runt sig i alla fall. Vi installerade oss och sen åkte J hem för att hämta grejer, jag blev överlycklig när jag insåg att han skulle få stanna med mig. Jag fick under tiden en till spruta, för att snabba på bebis lungmognad om det är så att den bestämmer sig för att det är dags i alla fall. När J kom tillbaka hade han med sig datorn och godis så vi skulle kunna mysa lite och göra det bästa av situationen. Så nu har vi tittat på webtv och smaskat, plus ätit middag. Jag började få lite sammandragningar igen men har nu fått ett annat piller, egentligen är det tydligen en blodtrycksmedicin, men bieffekten är tydligen att livmodern slappnar av. Så nu är det lugnt igen. Imorgon ska dom göra ett nytt ultraljud för att kolla tappen, sen på eftermiddagen ska jag få en till spruta för bebis lugnmognad.

Det blev en detaljerad rapport. Men nu vet ni hur det ligger till i alla fall! Jag har som sagt datorn med mig och kommer att fortsätta berätta om vad som händer.

Du är i vecka 31.
Du har gått 30 fulla veckor och 0 fulla dagar (v30+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 69 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 31

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.
Om du har extra tungt arbete kan du ansöka om havandeskapspenning nu. Det gör du hos försäkringskassan.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Min kommenta: Lite ryggvärk har jag, men inte så jag ser det som ett problem. Fick lite massage av J igår, och det var ju såklart mysigt :). Jag har lite foglossning framme vid blygdbenet men känner mest av det när jag legat i samma ställning för länge och sedan ska resa mig upp, tex när jag går på toa på nätterna.

Igår hos barnmorskan låg bebis precis som på bilden nedan, och det gör h*n nog fortfarande, jag känner hur det sparkar uppe vid revbenen. Trots det har jag svårt att föreställa mig att det faktiskt ligger en näst intill färdig liten människa där inne, som bara ska tjocka på sig.

så söt :)

Nu är äntligen barnvagnen beställd, vilken lättnad. Trots att vi hade bestämt oss när vi åkte dit tog besöket över en timme, precis som vi befarade ;). Men nu är det gjort. Vi hade ju blivit informerade om innan att leveranstiden är 10-12 veckor, så det är ju verkligen i sista minuten. Vi kollade upp innan på hemsidan vilka färger som skulle finnas på lager, så valde vi mellan dom. Det var nog inte en så dum idé oavsett med tanke på hur veliga vi varit, nu blev det ju ganska begränsat. Men enligt säljaren kunde det ta 10-12 veckor ändå. Om alla håller tummarna så kniper jag ;).

Så, vilken blev det?

Efter flera samtal med behovsanalyserande säljare, massor med googlande och många om och men så valde vi en Teutonia Fun. Av någon anledning har vi varit inne på Teutonia från början, sen har vi resonerat fram och tillbaka på vilken modell som passar oss bäst. Först var vi inne på att köpa en Beyou, som är ny för i år. Sen kom vi fram till att den är lite onödigt bred för oss, plus att man aldrig vet vilka fel som kommer att upptäckas med tiden när det kommer till en ny produkt. Fun (som vi valde) är Teutonias mest slimmade vagn och har några år på nacken. Från början hade den problem med att det fastnade grus i hjulen, men det är korrigerat sedan förra årets modell. Den känns över lag tryggare och jag har hört så mycket gott om den. Speciellt från männsikor som bor som vi gör.

Vi kommer köra med mjuklift i sittdelen så vi bara kan bära loss och lyfta upp för alla trappor. Det sved lite eftersom det är så mycket snyggare med separat liggdel, men funktion går såklart före ;). Det blev även lite andra tillval, ett vindskydd och matchande skötväska. När allt det var inknappat var vi nästan uppe i 10 lax, så då var det lika bra att fortsätta eftersom man fick ett presentkort på 500 vid köp för just 10 000 (såklart). Så då blev det ett inlägg för nyfödd till vagnen och en ny madrass till spjälsängen också. Lite ångest fick vi eftersom jag varit sjukskriven sedan början på juni och fortfarande inte fått några pengar från försäkringskassan, men det lär ju komma in så småningom :P. I vilket fall känns det ju som att det är vid första barnet man ska unna sig en ny vagn, vi planerar ju att få fler barn så småningom och kommer att få mycket nytta av den.

J provkör



Den här färgen blev det. Vi stod och valde mellan 3 olika, och jag hade egentligen en annan som favorit. Men J övertalade mig att denna var bäst eftersom den matchar bilen, haha :).

Hade förträngt en liten detalj från besöket på MVC. När jag var hos läkaren i fredags så fick jag vänta ganska länge och när jag väl kom in var hon superstressad. Efter undersökningen sa hon bara att livmoderhalsen inte hade blivit kortare än vad den var förra gången. Men vad hon inte berättade var att tappen nu var uppmjukad, vilket den inte varit tidigare. Jag är väldigt glad att BM informerade om det nu, för jag kände ju mig ganska lugn efter läkarbesöket och har tänkt att jag inte behöver vara så "överdrivet" försiktig. Det var ju anledningen till att jag vågade mig ut på en liten promenad under helgen.

Men nu har jag tänkt om och kommer att fortsätta ta det säkra före det osäkra, nu är det knipa ihop som gäller. På det stora hela känns det fortfarande väldigt bra, och jag tror det kommer gå hela vägen om jag fortsätter tar det lugnt och inte stressar.

Jag sitter och hänger med bebis, vi häckar och tar det lugnt. Även fast vi är så nära varandra är vi sjukt otåliga och längtar efter oktober :). Bebis är mest otålig och bökar runt som en liten tok, pressar ut rumpan i ren frustration och tråcklar in fötterna under revbenen. "Vad är det för galning som håller mig instängd här? Det blir ju bara trängre och trängre", tänker h*n nog.

Det är lite svårt att fånga bebis på bild, h*n är lika kameraskygg som sin far. Så fort kameran åker fram blir det tvärlugnt i magen. Men nu lyckades jag överlista och fånga några sekunder genom att tålmodigt vänta ut honom/henne.

Det är precis i början av klippet det är mest aktivitet, så kolla noga ;)


Igår kväll låg jag och höll om J i sängen. Då kunde han också tydligt känna i ryggen hur bebis bökade runt. Tillslut blev han tvungen att vända på sig för att det var så pass distraherande att han inte kunde somna, hehe. Han berättade att det hänt för ett par nätter sedan också. Så uppenbarligen är det full fart i magen även då jag sover :)

Har varit hos läkaren på MVC och kontrollerad livmodertappen igen. Det har inte blivit värre :). Tappen är fortfarande lite förkortad, men det är helt ok så länge den håller sig så. Skönt. Då känns det ju som att jag inte behöver få skuldkänslor så fort jag gör något annat än att ligga på soffan, även om jag ska ta det väldigt lugnt och framförallt INTE stressa. Blev sjukskriven hela augusti också, sen är det ju bara 1 månad kvar. Hon frågade om jag inte åt tabletter för mina sammandragningar. Men det har det aldrig varit tal om? Jag sa att jag kände mig ganska lugn eftersom det alltid gett med sig när jag legat och vilat ett par timmar. Men att jag annars skulle höra av mig.

Hon kollade även mitt blodtryck som hade gått upp lite. Det var absolut ingen fara sa hon, men det var bra att jag ska till BM på måndag så vi kan följa upp det. Jag har lågt blodtryck i vanliga fall, så det är kanske inte så konstigt att det höjs lite nu när jag är gravid och rör mig så pass lite.

Idag har jag och J haft en gravidfotografering här hemma. Vi ville passa på nu när magen är rejäl, men samtidigt inte gigantiskt stor. Rätt lyckat måste jag säga, fick flera fina bilder. Dom är rätt lättklädda, så J vill inte att jag lägger ut dom här på bloggen. Är det någon gång man passa på att vika ut sig så är det väl när man är gravid kan jag tycka, hehe. Då är man ju lite avsexualiserad på något sätt. Men det håller inte J med om ;)

Tog i alla fall några bilder med kläder på så att jag skulle ha något att lägga upp, dom blev lite suddiga och inte lika bra. Men här har ni magen i vecka 30 i alla fall..

Igår när jag började kika bland bebiskläderna upptäckte jag att den grönnvita bodyn jag köpte igår är väldigt lik en annan grönvit body vi har sedan tidigare. Sen när jag visade allt för J sa han att han tyckte att bebis garderob blivit lite väl enformig rent stilmässigt. Och det kan jag till viss del hålla med om. Så nu har vi bytt bodyn med ugglorna till en likadan fast blå, och så valde J lite kläder han gillar. Tur att vi båda tycker om fägglatt i alla fall :)

Den färgglada monsterbodyn är i stl 56. Men dom andra kläderna tog vi i lite större, stl 62 och 68. Den randiga jump in suiten är så skön och gosig. Alla plaggen kommer från Lindex.

Jag var ner på Lindex en vända och köpte lite kläder till bebis. Det är lite svårt att veta hur mycket kläder man ska köpa i minsta storleken. Dom flesta säger ju att barnen växer ur stl 50 direkt, andra säger att deras barn kunnat ha 50 i över en månad, medans vissa säger att den storleken var för liten redan från början. Och det är klart, alla ungar är ju olika. Man vill ju samtidigt ha lite kläder som faktiskt passar i början också.

Jag räknar ju som sagt inte med någon bjässe eftersom jag och J var normalstora barn. Men nu har jag även förhört båda våra mammor om det här med storlekar. Båda tycker att stl 50 är näst intill onödig. Bättre att köpa en eller två stl större, och sedan vika upp mudden i början. Så vi kör på det. Jag vill att vi ska ha ett lager kläder så vi slipper tänka på att behöva shoppa den första tiden. Men blir det så att vi får en pluttbebis är det väl inte värre än att vi får knata ner på Lindex igen och köpa lite minikläder. Det ligger ju bara runt knuten.

2 bodys, 2 byxor och 1 pyamas. Allt i stl 56.


Nuttiga små strumpor. Ärver ungen mina fötter finns det dock risk för att dom kommer vara för små är jag rädd ;).


Jag har ju gnällt en del över unisexutbudet på dom stora kedjorna, Hm, Lindex.. osv. Men faktum är att jag faktisk hittat en hel del fint på Lindex. Ska ta fram och fota allt annat fint vi hittat också någon dag!

Nu har vi gått 29 hela veckor och går in i vecka 30. VECKA 30!!!!!!!!!! Kan inte fatta att det bara är 10 veckor kvar. Även om jag haft extremt mycket sammandragningar den senaste tiden så börjar jag känna mig ganska trygg i att bebis kommer stanna i magen tiden ut. Livmodertappen av stål, hehe :).

Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 0 fulla dagar (v29+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 76 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 30

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

Min kommentar: Har inte haft något läckage av råmjölk än, slipper det gärna också fram till att det är dags :). Det andra är jag allt för bekant med. Att bebis vaknar när jag lägger mig stämmer bra. Men på morgonen börjar h*n röra sig så fort jag vaknar också, så jag vet inte. Det är en pigg rackare helt enkelt!

Jag vill ju att magen ska dokumenteras ordentligt minst 1 gång per vecka. Men hittills har det inte blivit på någon speciell dag utan lite hur som helst. Så idag insåg jag att veckan närmar sig sitt slut. Dags för en magbild med andra ord :).

Ser ni pluppen jag har i naveln? Den har jag haft sedan jag var bebis. Mamma berättade att dom försökte ta bort den på BB, men det gick tydligen inte så den fick vara kvar. Med åren gömdes den sen mer och mer i själva naveln. Så jag har inte sett den på typ 15 år, bara känt att den varit där inne om jag petat. "Pilla naveln", höhö. Hur som helst har den kommit upp nu när jag är gravid. Får se om hela naveln börjar bukta ut helt tillslut.


Och blindtarmsärret blir bredare och bredare.  Det gör mig ingenting. Jag har haft det så länge att jag ser det som en naturlig del av mig, det skulle kännas konstigt att inte ha det.