Det stora mysteriet
Jag är känd för att vara en riktig slarvmaja, även om jag själv anser att jag blivit väldigt mycket bättre med åren. Som tonåring var jag hopplös.. en av J´s första upplevelser av mig är under en utekväll 2002, då han hjälpte mig leta efter min borttappade väska. Det var varken första eller sista gången det hände. Vår första jul tillsammans köpte han ett jättefint silverhalsband till mig i julklapp. Det passade till allt, jag älskade det och bar det jämt. Några år senare glömde jag det i ett drop-in solarium. Har inte solat sedan dess (dock inte enbart av den anledningen).
Nu till mysteriet..
Första julen med Elton kände jag mig väldigt oglammig, amningen började ta ut sin rätt i form av fet hy och förlorat hår. Fick för mig att lösningen på problemet skulle vara örhängen, och önskade mig därför det av J i julklapp. Pga nickelallergi kan jag inte ha vad som helst, vilket gjort att jag bara inte haft några på åratal. Vi klickade hem 3 par i sterling silver, och det visade sig att min intuition var helt rätt.. Jag kände mig så mycket snyggare när dessa örhängen kom på. Var extremt rädd om dom, förvarade dom i en liten ask i nattduksbordet.
Mars månad kom och det blev dags för flytt till huset. Jag minns så väl hur tankarna gick.. Vart ska jag lägga asken med örhängen för att dom inte ska komma bort? Låda dom ligga kvar i nattduksbordet kanske? Nej.. då kanske någon av lådorna far upp så asken ramlar ut. Nej, jag lägger dom på "den där" smarta platsen istället, där bör dom ligga säkert. Det var sista gången jag såg örhängena.. Vi har letat överallt hundra gånger om. I allt från kartonger på vinden till jackfickor och gamla väskor. Spårlöst borta. Varje gång jag tänker på det blir jag lite ledsen, det är så typiskt på något vis. "Men vad är problemet? Köp nya..", säger J. Men nej, jag ska hitta dom. Dom måste finnas någonstans. Någon som har en kristallkula att kika i?
Buuuuhuuhuu... snyft..
32 veckor
32 fulla veckor idag, helt ofattbart att vi snart blir 4:a i familjen. Jag är så tacksam över att medicinen fungerar så jag slipper sammandragningarna. Att kunna njuta av den här graviditeten var verkligen en dröm jag hade, och nu känns det verkligen som jag faktiskt kan göra det. Jag vill att sista veckorna ska vara präglade av harmoni, och det känns som förutsättningarna för det är goda. Jag mår bra, och Elton är verkligen ett litet sprudlande lyckoknippe. Igår var Kim här på middag och Elton spelade verkligen pajas hela kvällen. Under tiden vi åt satt han och fake-nös.. "AAATJOO", sa han med en rejäl huvudknyck.. sen asgarvade han åt sig själv ;)
Det fina gravidsmycket fick jag i julklapp av min bror och svägerska. Det började med att Sarah fick ett av sin syster i början av sin graviditet, och jag har tjatat om att jag vill ha ett sedan jag först såg det. Det är en liten bjällra i bollen som sägs stimulera barnets hörsel. Ljudet är svagt och magiskt.. lite som när tomten kommer med släden ;)
Skönhet är långt ifrån det viktigaste här i livet.. men nog är han bra vacker vår son!
Måste dock tillägga att jag, trots att jag mår bra, börjar känna mig ordentligt gravid nu. Igår var jag så full av energi att jag började städa lite i huset. Elton var så nöjd under tiden och alternerade mellan att roa sig själv och "hjälpa" mig. Allt flöt på så bra att timmarna bara rullade iväg och jag fortsatte pyssla på, som jag brukar göra. Glömde rent av bort att jag bör ta det lite lugnt. Gick hur bra som helst till efter middagen då tröttheten small till och jag blev såå seg, kände mig som en 90åring. Sen låg jag på soffan resten av kvällen med sån foglossning att jag inte kunde röra benen. Är huvudet dumt får kroppen lida, haha. Nu blir det varsamma aktiviteter som gäller sista veckorna. Packa BB väskan ska jag göra :)
Tillbaka i vardagslunken
Från att ha haft J hemma över två veckor var det med blandade känslor jag och E skickade iväg honom till jobbet i onsdags. Det har varit trevligt med hans sällskap, plus nödvändigt första veckan när jag inte kunde röra mig. J antog rollen som föräldra"ledig" med bravur, och jag lyfte inte ett finger på hela tiden. Ovant, till en början lite skönt, och mot slutet väldigt deprimerande..
Jag vantrivs verkligen med att vara sysslolös för länge, tillslut kröp det i kroppen. Jag vill ha mina rutiner, och det blir lite "samma,samma" när man är hemma tillsammans. I vanliga fall pysslar jag och E med vårt på dagarna, sen blir det jättekul och mysigt när J väl kommer hem från jobbet. Plus att jag och J uppskattar tiden ensamma på kvällarna mer om vi inte är uppe i varandra hela dagarna. Fast nu när han inte är här saknar jag honom såklart ändå ;). För att inte tala om E, det blir ett litet utbrott i hallen var och varannan dag här när J åker. Det blir annorlunda att vara hemma tillsammans sen när lilla Bla-bla kommer, då blir vi mer upptagna på varsina håll ändå.
Potträning
För att Elton ska vilja sitta på pottan längre än 2 sekunder krävs underhållning på hög nivå, då kan han sitta i 30 sekunder. Jag tror att han börjar bli lite medveten om kiss och bajs, men fortfarande inte så pass att han kan göra ifrån sig på beställning. Tanken nu är att den ska bli en naturlig del av vardagen till dess att han blir lite större. Han är väldigt söt när han sitter där i alla fall :)
Kvällspyssel
J håller på och målar det som ska bli Bla-Bla´s rum. Bla-Bla är för övrigt nya smeknamnet på lillbebb i magen. Hur det kom att bli just det namnet är en helt annan historia, något jag inte kan ta åt mig äran (skulden) för. Men jag kan försäkra er om att det ligger mycket mer kärlek bakom än det låter ;). Rummet blir nog väldigt fint i alla fall. Vi kommer att använda samma färger som på ränderna i Eltons rum, har kanske aldrig visat det kom jag på nu? Istället för ränder blir det dock cirklar för Bla-Bla.
En till spjälsäng ska vi fixa också. Vi har varit i valet och kvalet om huruvida vi ska skaffa en till, eller om E ska få en växasäng istället. Det känns inte riktigt som att han är redo för det ännu, misstänker att han skulle springa omkring där uppe halva natten om han fick chansen. Plus att han sover så extremt bra i spjälsängen, känns dumt att äventyra det. Vi håller utkik på Blocket efter en där det går att ta av en spjälsida, så kan vi göra det när han börjar försöka klättra ur.
Elton 15 månader = Blivande pratkvarn
Vår lilla skrutt blev 15 månader igår. Stora killen! Något som verkligen hänt sista veckorna är att han börjat prata mer. Från att ha sagt flera ord redan vid 8 mån har det näst intill varit tyst fram tills nu. Vi hör verkligen hur han smakar på orden och försöker uttala dom rätt. "DA" låter numera som ett solklart "JAA". Igår försökte han övertyga mig om att man visst kan äta grytunderlägg gjorda på kork.. "Nej, Elton.. ge den till mamma nu".. sa jag. "Äta .. mmmm nam nam", försökte han då. Gång på gång tills jag gav honom något annat att smaska på ;)
Bilder tagna av J här om dagen..
Klossar är nya favoriten, både för honom och J. J brukar göra avancerade torn när E sover, bara för att han ska få välta dom när han vaknar. Det är kärlek det ;). Han fick en sats både av oss och morbror Micke och Sarah i julklapp, vilket visade sig vara alldeles perfekt :).
2013
Försök till nyårsbild på hela familjen. Alltid lika lätt att få till ;)
Nyårsafton spenderades här hemma i lugnan ro. Vi åt 3 rätters bestående av chevrétoast, vinkokta blåmusslor och fruktsallad. Sen spelade jag och J bingolotto, mest för att J vann en nyårslott på uppesittarkvällen. Igår vann han ännu en ny lott, och jag 100kr, så det verkar som att vi får fortsätta ;). Elton somnade tidigt och sov sig igenom fyrverkererna.. till skillnad mot förra året då han inte missade en minut!
Tillbakablick från förra årets nyårsfirande. Tänk vad mycket som förändrats sedan dess?! :)
Årets första dag vaknade vi upp och insåg att vi bara varit ute ett par fåtal gånger sista månaden, bortsett från några turer med bilen. Snöoväder och förvärkar har gjort att det helt enkelt inte blivit av. Det fick bli skärpning, så dagen till ära drog vi på oss ytterkläderna och lunkade iväg till lekparken. Solen dök upp och det var faktiskt riktigt härligt. Hoppas vi kommer kunna vara ute mycket nu under januari, ladda lite solenergi innan lillbebb kommer.
Vart veckan tog vägen
God fortsättning får man väl säga! Det blev ett litet uppehåll här över jul. Allt är bra, vi har haft släktmys och bebis ligger kvar i trygga magen. Det blev julafton och allt bara vände på något magiskt vis. Från att det kändes som att jag förlossningen skulle kunna dra igång när som helst, känns det nu som att jag skulle kunna knipa för evigt. Kanske beror det på medicinen, eller så har det bara vänt. För säkerhets skull fortsätter jag några veckor till.
Vad har vi haft för oss då? Julafton kom.. vi såg på Kalle och åt sedan en väldigt julig middag bestående av rostbiff med klyftpotatis. Elton fick öppna lite julklappar kontinuerligt under dagen. Framåt eftermiddagen fick vi sällskap av vår gode vän Kim som kom med ett glatt humör och fina presenter, i sann tomteanda ;)
Elton fick band annat tuffa gnuggistatueringar, så nu är han lika häftig som farbror Kim. (Bilden är dock från idag:)
På onsdagen dök (Eltons) farmor upp. Under hela vistelsen sa jag säkert 10 gånger "J, påminn mig att ta fram kameran när vi gjort det, det och det", sista gången var när hon hade gått ut för att packa bilen inför hemfärden, då sa jag att vi inte fick glömma ta bilder när hon kom tillbaka in. Det glömde vi. Hur som helst var det väldigt mysigt att ha henne här. Vi hade lite julfirande med tacos och hade lite klapputdelning. Tack för alla fina presenter Åsa.
Samma dag som farmor Åsa åkte kom mormor Agneta, moster Madde, morbror Micke och Sarah. Jag skyndade mig ta några bilder det första jag gjorde, och det var tur det, för sen blev det inga fler. Det blev ännu ett härligt, alternativt julfirande med indisk mat och ännu mer fina presenter. Tack ska ni ha familjen!
Elton har tyckt det varit toppen med allt besök och glänst i all uppmärksamhet hela veckan!
För övrigt har vi bara njutit av att J haft semester, och att E varit den mest härliga unge någonsin. När han väl lärde sig gå var det som att han började uppskatta livet på allvar. Den ungen kommer åka jorden runt på en enhjuling en vacker dag, med ett munspel i bakfickan och en hatt full av skrynkliga sedlar.
"Jörgen, är vi lika.. visst är vi lite lika ändå??", tigger jag.. för att då få höra att man inte kan bli mer olik sitt eget barn. Men faktum är att han faktiskt är liknar mig som jag såg ut i samma ålder, bara en annan färgskala ;)
Dan-före-dan
Dagen före julafton är en stor dag. I min familj klär vi granen och äter första skinkmackan, med julmust till såklart. I J´s familj har uppesittarkväll med bingolotto blivit en tradition. Detta är första julen vi inte firar hemma i Mora med släkten. Tanken var att vi skulle åka på juldagen eftersom J skulle jobba julafton, det gjorde att det kändes helt ok. Rent av ganska mysigt att få fira första julen hemma i huset. Sen hände allt med mig och kanonkulan och vi fick ställa in trippen helt och hållet. Jag är inte alls i skick att sitta och åka så långt, och skulle något hända är det jobbigt att inte vara på hemmaplan. Speciellt eftersom det är så lång resväg till sjukhuset där. Nej, det var rätt beslut att stanna. På onsdag kommer Js mamma och stannar ett par dagar. Sen kommer min mamma, syster, bror och svägerska lagom till helgen. Så vi kommer få vårt släktmys ändå :)
Förresten går det ingen nöd på oss oavsett. Vi har verkligen gjort det bästa vi kan av dom förutsättningar vi har. Något julbord blir det inte. Men ikväll har vi glöggmys med lite lättfixat tilltugg istället, vår vän Kim är här och vi spelar bingolotto :).
Status och försenat lussefirande
Nu är Elton frisk vilket är så skönt. Mindre skönt är det att jag inte är det. Eller rättare sagt så är jag frisk, men mår dåligt av tabletterna. Det har varit lite svårt att skilja på vad som varit vad, men nu när alla riktiga influensasymptom blåst förbi märks det tydligare. Huvudvärken är värst, fy vad jobbigt det är mellan varven. Jag som aldrig har huvudvärk i vanliga fall. När tabletterna är på väg att gå ur kroppen mår jag bra, men då börjar sammandragningarna istället. Igår framåt eftermiddagen drog det igång med rejäla tryckkänslor nedåt, väldigt obehagligt faktiskt. Som tur var lättade det när jag tog tabletten.
J har varit hemma med oss den här veckan vilket har varit tur, det hade varit väldigt ohållbart annars. Inte bara för att vi varit sjuka, utan för att jag inte får bära E. Det känns hemskt om han ska behöva bli lidande för att jag inte kan ta hand om honom ordentligt. Att vi tex skulle ta oss ut på egen hand är helt otänkbart, känns som jag skulle föda innan vi ens fått på oss ytterkläderna. Rent allmänt har jag märkt att när det kommer till att ta hand om en ettåring, är det väldigt mycket mer bärande och böjande än vad man annars tänker på. Trots att han går själv nu. Men, jag har accepterat läget och allt känns faktiskt bra ändå. Om en vecka är det dags för återbesök på ks, tills dess ska vi nog få ihop allt.
Över till något roligare.. Några bilder från när bästa grabbarna bakade lussebullar. Riktigt mysigt var det, och väldigt lyckade bullar måste jag säga. Det får nog bli en årlig tradition tror jag ;)
Lilla ljuvliga
Rapport från sjukstugan
Det har varit två tuffa dygn för lillfisen. Så fort tabletten går ur kroppen på honom tickar febern upp över 40 grader. Inatt ställde vi klockan för att kunna gå upp och fylla på, är lite skadad från förra gången han var sjuk och fick över 41. Mellan varven är han dock uppe och springer som vanligt, som barn gör. Sovtiderna håller han märkligt nog, för han skulle ju ALDRIG slockna i soffan eller så.. Inte Elton inte. Hur sliten han än är håller han sig till sin dagliga sovstund uppe på rummet. Sen jag slutade amma vid 8 mån har han aldrig somnat i famnen. Eller jo, det finns ett undantag...
Den där moster Madde, det är något magiskt med henne..
Med mig då? En aning ostabilt, men det hade kunnat vara värre. Var ju lite oroad för att må dåligt av tabletterna jag måste äta, trots att det är en lägre dos än sist. Men faktiskt så har det gått mycket bättre denna gång. Jag blir helt klart påverkad, känner mig allmänt dåsig och somnar utslagen i soffan varje kväll. Kinderna blir alldeles röda av någon anledning, det var ännu värre sist. Men det känns tack och lov inte som jag ska svimma (eller dö) så fort jag reser på mig. Det mest positiva är den inverkan det faktiskt har på sammandragningarna. Jag behöver inte tänka på att komma ihåg att ta tabletterna, kroppen talar om precis när det är dags. Utan dom har jag sammandragningar konstant. När jag tagit dom är det tyvärr fortfarande lite för mycket, men ändå under kontroll (tror jag).
Hoppsan..
Hörde precis att hemtelefonen började larma för dåligt batteri. Hittar den under trappen och upptäcker att ett samtal pågått i ca 2,5 timme.. svettigt. Undra vem den skyldige är. Har en känsla av att namnet börjar på el och slutar på ton. Denne har nämligen tidigare visat sig vara kapabel att ringa upp både sjukvårdsupplysningen och slå 112 (vid det sistnämnda hann vi hindra honom).
Jag undrar vart han lyckats ringa den här gången? När jag tog upp luren och lyssnade var det helt tyst. I bästa fall är det till någon gratis växel där han bara fastnat i rullen. I värsta fall är det till någon telefonsex-säljare som med glädje lade ifrån sig luren och lät timmarna ticka iväg, kanske i Kina. Nervös plockade jag fram datorn och kopplade upp mig mot min operatörs chattkundservice där jag efter lite köande fick veta att det är för tidigt att se något, vilket jag misstänkte. Nu är det bara att skynda sig handla alla julklappar innan den eventuellt otrevliga överraskningen dimper ner i brevlådan.
Tur för dig att du är så go Elton..
Ingen fara
Jag skäms lite när jag skriver att jag har problem med sammandragningar och sedan inte uppdaterar på flera dagar. Har fått sms från omtänksamma vänner som undrar hur det går. För det är klart, blir det tyst är det ju lätt att tro att något hänt. Men det har det inte. Jag har bara varit väldigt oinspirerad på grund av att jag inte kunnat ta mig för med något. I söndags var det som sagt jättejobbigt och jag kände mig inte kry för fem öre. J stannade därför hemma med oss igår så jag skulle kunna vila upp mig, det gjorde mycket. Idag har jag haft en del sammandragningar, men så länge jag tar det lugnt är det absolut ingen fara.
Idag kom Malin och hälsade på också, mycket trevligt. Vi bakade pepparkakor och lyssnade på julmusik. Kanske inte blev dom snyggaste kakorna i världen, men mysigt hade vi och det är huvudsaken :)
Sammandragningar
Det har varit besvärligt sista dagarna. Jag har nog varit lite för aktiv. Igår eftermiddag och kväll var det väldigt jobbigt, jag kunde inte röra mig utan att det drog ihop sig rejält. Hela första halvan av natten misstänker jag att det fortsatte. Vaknade hela tiden men var samtidigt så väck att jag inte riktigt fattade vad det var frågan om. Imorse var jag alldeles öm i magen, känner av det lite fortfarande.
Har gjort mitt bästa för att ta det så lugnt som möjligt idag, men det är inte lätt med Elton. Han är nöjd och kan roa sig själv så länge jag pysslar med något, men så fort jag sätter mig vid köksbordet eller i soffan så ställer han sig och gråter bredvid. En dramatisk och smart liten rackare är han.. dunkar huvudet i golvet med flit, bara för att han vet att vi reagerar på att det ser så hemskt ut :P.
Innan J gick till jobbet bestämde vi i alla fall att jag skulle ringa hem honom om det blir ohållbart. Jag har börjat känna mig lite allmänt krasslig här under dagen, så förhoppningsvis är det kanske en anledning till att livmodern bråkar. Vi får ta en dag i taget helt enkelt. Måste försöka hålla sammandragningarna under kontroll så jag slipper bli inlagd på sjukhus även denna gång, orkar verkligen inte med det. Men självklart är det bättre än att lillbebb kommer ut redan nu. Det positiva är ju att jag faktiskt lyckades gå tiden ut med Elton, trots alla problem. Men samtidigt vet jag ju hur snabbt det går om det väl startar, och det känns väldigt otryggt.
En sprallig liten pojke som tycker att mamma är tråkigast i världen..
Jag har tänkt på att det nog var en jäkla tur att jag fick vara hemma i Mora just veckorna som varit, vi åkte ju i den vevan som jag fick problem förra graviditeten. När vi var där tog ju jag inte hand om E speciellt mycket, satt mest stilla och pluggade nere på körskolan. Tror verkligen att det är någon mening med allt.. Att börja få bekymmer nu i v 28 är ju helt klart bättre än att få det i v 24.
Julstämning
Imorse när jag och E skulle till och äta frukost upptäckte vi att J glömt matlådan hemma. Eftersom vi inte hade något speciellt planerat bestämde vi oss för att ta bussen dit och lämna den, en lagom utflykt. Det är väldigt trevligt att vara där den här tiden på året, massor med fint julpynt. Nu var det även fullt av julgranar utanför. Det luktade så gott att jag blev lite sugen på att ha en äkta gran i år.
Skulle även kunna tänka mig en sån här härlig eldstad på framsidan... ;)
Lite senare ska jag visa vad vi pysslade med igår. Det var nämligen fullt upp från morgon till kväll. J´s enda lediga dag på hela veckan, så vi passade på. Var på Ikea och köpte bland annat en tidig julklapp till Elton. Han fick så mycket leksaker när han fyllde år att vi bestämt oss för att satsa på lite grejer till hans rum nu i jul. Kläder har vi flaggat för till mor och farföräldrarna ;).
Gårdagens läkarbesök
I och med att jag skulle träffa samma läkare som sist var inte förväntningarna skyhöga precis. Skillnaden var att jag denna gång var inställt på det och hade bestämt mig för att inte bli upprörd. Innan jag åkte hade jag kommit till ro med tanken på att få behöva ta beslutet på egen hand, utan någon vettig rådgivning. Jag kände att jag varken hade tid eller lust att dra igång någon cirkus, tiden som är kvar vill jag i lugn och ro få fokusera på att förbereda mig på det som komma skal. Inte bra förlossningen, utan även livet med två barn. Visst, det kändes inte så kul att behöva välja snitt på enbart dom grunderna, men det fick bli som det blev kände jag. Det viktigaste är att jag kan bibehålla en positiv inställning och min själaro.
Under samtalets gång insåg jag ganska snabbt att det skulle bli som jag befarat. Det är svårt att förklara, men det går verkligen inte att få något vettigt ur den där läkaren. Hon känns ungefär som en pårökt politiker, lyckas slingra sig förbi allt utan att egentligen få fram något vettigt.. "hmm.. (lång paus).. jag tror inte.. (lång paus)... fast.. (lång paus)... om man... (lång paus)... mjao". Det är rätt fachinerande faktiskt. Kan ärligt säga att jag inte fått ett enda svar som har med sfinkterrupturen att göra, däremot lever hon ut lite när vi pratar om mina sammandragningar. Det är tydligt att hon känner sig mer bekväm inom det området.
Överraskande nog lyckades hon (i slow motion då givetvis) komma fram till att hon inte var kapabel att hjälpa mig. Jag blev ordentligt paff när hom övergav sitt hummande och kom in på det, hade nästan somnat vid det laget. Hon skickar en remiss till KS så jag får komma och träffa en förlossningsläkare där istället. Troligtvis blir det efter jul och nyår, vilket innebär att jag kommer vara runt v 32. Känns kanske något tight, hade gärna haft det avklarat tidigare. Jag löser det genom att vara inställd på snitt tills någon lyckats bevisa att det motsatta är bättre, det är ju troligen där vi kommer hamna oavsett. Det känns bra så.
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
När jag väl kom hem väntade en riktigt mumsig helgmiddag (J är ledig idag). Jag lade en fläskkarré i lergrytan redan strax efter 10 på morgonen, som sedan fick gona sig på låg värme hela dagen. Riktigt smarrigt.
Lilla E var så trött redan efter middagen.. När det väl blev dags för välling och sängen verkade han väldigt tacksam. Jag och J gick också och lade oss tidigt, tog med datorn och såg ikapp alla avsnitt som hittills visats av julkalendern. Bra måste jag säga!
Spänning för en ettåring
Vi gick ut en vända på gården nu på förmiddagen. Till Eltons stora glädje var det två traktorer och plogade precis utanför, vilken lycka. Han tittade exalterat på under hela tiden det pågick, sen tog vi en liten runda med pulkan.
Gratis middag
Näst intill i alla fall. För några veckor sedan lärde jag mig att tycka om blodpudding på nytt. Åt det när jag var liten, sen fick jag som många andra avsmak. Mest på grund av namnet, sen ser det ju inte överdrivet gott ut heller. Kom på bättre tankar och insåg att det är ett väldigt bra snabbmatsalternativ till Elton, och han älskar det verkligen. Av praktiska skäl blev det så att jag började äta det också, och nu tycker jag faktiskt att det är riktigt gott. För att inte tala om billigt.. En bit för 10-kronan räcker till 2 måltider för mig och Elton, med ordentligt med rårivna morötter som tillbehör. När jag tänker på det så känns det faktiskt riktigt snobbigt att rata blodpudding bara för att det råkar innehålla blod, i alla fall om man äter kött för övrigt.
Idag åt Elton så glatt att det knappt blev något över till mig. Jag hade stekt för lite och fick leta på lite kvarblivet palsternacksmos i kylen ;). Känner att det kurrar lite i magen nu faktiskt.. får nog plocka fram nödfilen.
Hur många stannar inne idag?
Dom flesta som har möjlighet skulle jag gissa, i alla fall om man bor här i krokarna. Vilket snökaos alltså.. man ser knappt ut genom fönstret. Har precis messat med J, han var orolig över att inte kunna ta sig hem från jobbet ikväll. Tydligen var det en buss som fastnat i närheten och orsakat trafikkaos.
Vi fick i alla fall en vädligt mysig start på dagen.. Egentligen är det här en riktig tråkvecka med massor av kvällspass för J, men fördelen är ju att han är hemma hos på förmiddagarna. Både igår och idag har vi tagit sovmorgon till efter 8 (E också), sen har vi ätit mysfrukost och lyssnat på julmusik.
