Lek på gården
Påskaftons kväll
Är det nu en ammande kvinna kan få frossa i sig det kvarblivna påskgodiset? Nu kommer det väl inga fler små käringar? Jag vet en ammande morsa som lät bli att öppna förra året för att hon ville ha godiset för sig själv.. true story. Till hennes försvar var det en 10-kilos hon livnärde.
Elton gillar..
Drive-in bio
En påskhälsning





Eltons första påskägg
Lek på KS
På väg hem
Nu har jag och Debbsan klivit på tåget som ska ta oss hem till våra kära grabbar. Vi längtar! Jag och Elton har aldrig varit ifrån varandra såhär länge tidigare. J berättade att E frågat efter mig flera gånger, fast absolut inte på något ledset vis. Dom har haft det bra på tu man hand.
Tidigare idag såg jag att jag hade ett missat samtal från hemligt nummer. Det visade sig att det var E som ringt helt på egen hand. J hade kommit på honom med hemtelefonen, och då hade han hunnit ringa senast slagna. Jag brukar ringa till mig själv hemma när jag tappat bort telefonen. Är så besviken över att jag missade hans samtal, det hade varit jättekul om jag svarat. Men jag fick prata med honom en stund nyss istället, mamma, äta, andy (en till) berättade han. Det är en uppmärksam liten son jag har ;)
Finisarna..
Expresstripp
Det blev alltså en spontan och snabb Moravisit för mig och Debbie. Jag blev bara tvungen att träffa min ljuvliga lilla brorson :) det var så frustrerande att vi precis missade hans ankomst förra trippen. Eftersom vi nyss var upp hela familjen kändes det lite nära inpå att dra iväg hela gänget igen, det blir ett sånt stort projekt. Det var smidigare för mig att bara kliva på tåget med lillsnuttan.
Nu har vi fått spendera tid med lilla Dylan både igår och idag, han är verkligen en riktig liten sötnos!
Nuså!
Den som är nyfiken på vad jag och Debbie gjort idag kan kika in på schabelcase.blogg.se :)
Mat-ro? Kanske imorgon..
Hemma själv med småttingarna idag. Lika bra att vänja sig, om en vecka är det min vardag. Just nu känns det som att det kommer gå jättebra, även om jag räknat ut att det blir minst 10 blöjbyten och lika många matningar varje dag.. Hehe.
Just nu äter Debbie medan Elton leker med sin (inte så) tysta "slap-top". Man kan tro att vi fått den i present av en fiende, men så är inte fallet. Däremot hade vi bara ett barn när den införskaffades ;)
Nytt från Debbiboo


Bekänn..
Nu vill jag veta.. Vem är det som lärt den här lilla gossen att säga "Blä" om mammas mat?
God morgon
Vad gör lite snor i näsan när man får vakna upp i det här trevliga sällskapet..
Snörvel
Jo, visst är det sjukstuga här igen. Började redan igår med att jag började känna mig krasslig efter vi varit på sjukhuset, sen fick Elton feber på kvällen. Idag har E varit hyfsat pigg, men jag har legat halvdäckad hela dagen. J har som tur var inte drabbats (peppar,peppar), och Debbie verkar också må bra.
Det är en väldigt stor fördel med amningen, att det skyddar så bra. Elton hade inte feber en enda gång under sitt första levnadsår.. Nu sista halvåret har han däremot varit sjuk minst 4 gånger. Jag är så glad över att det fungerar så mycket bättre med amningen denna gång. Trodde jag skulle bli tvungen att sluta när jag fick mjölkstockning redan andra veckan, men jag har lyckats klara mig efter det.
Färdigbabblat om det, nu är det sovdags!
Debbie 1 månad


Hemma igen
Igår kom vi hem efter en vecka uppe i Dalarna. Typiskt nog lyckades vi precis missa lilla Dylan, så det får bli en till tripp inom kort!
Anledningen till att vi åkte hem just igår var att Debbie ska och göra ett ultraljud på höften idag. Det är en lätt form av klumpfot hon har, och det kan tydligen hänga ihop med höftproblem. Läkaren tror dock inte att så är fallet för hennes del. Foten har rätat ut sig själv väldigt mycket, och med lite sjukgymnastik tror dom det kommer vara helt bra när hon är 3 mån. Vi ska iväg och lära oss hur vi gör på torsdag. Om inte sjukgymnastiken hjälper får hon gips några veckor.
Annars pysslar vi mest på hemma idag. Jörgen har precis satt upp en gardin i Eltons rum!
Äntligen faster


Väntar
Debbie är uppe tidigt idag. Hon känner sig lite mosig, men vem kan sova när man vilken sekund som helst får en ny liten kusin??
Bebisvaka
Brorsan och Sarah har åkt in till förlossningen. Släkten är samlad för att invänta besked :)
I vårvädret
Solen har visat sig idag så Elton och farmor är ute och välkomnar våren. E är inte den som ligger på latsidan, han kavlade upp ärmarna direkt och satte igång med att vårstäda på gården..
Häng
Igår hängde vi med moster Madde, jag och kidsen. Vi tog en tripp ut till Sollerön och hälsade på min mormor. Där åt vi lunch, gulaschsoppa med våfflor och kakor till efterrätt. Vi var inte hungriga när vi åkte därifrån kan jag säga, mumma! Gammelmormor döpte vi om till "Gammo" så att det skulle bli mer greppbart för Elton :).
På kvällen blev det lite soffmys med film hemma hos mamma och pappa. E fick sova kvar istället för att åka tillbaka till J hemma hos svärmor. Han vaknade 05:45 imorse, så jag känner mig lite mör . Debbie sov visserligen bra, tror jag blev väckt ett par gånger bara. Men det räcker för att bli lite trött, jag har vant mig vid att få sova ordentligt nu när J varit hemma. Vi ska åka bort till honom strax, kanske får bli en liten tupplur för mig då!
Debbie har fått en ny mössa av Micke och Sarah, från Newbie. Så underbart söt..
Han snackar
Dagarna går så snabbt när vi är här att jag glömmer bort bloggen. Vi har det väldigt bra i alla fall, myser med släkten. Som vanligt är det en utmaning att hinna med alla så mycket som vi skulle vilja, det går inte att komma från. Vi gör det bästa av den tiden vi har och försöker slå iväg känslan av otillräcklighet. Ingen kräver egentligen något av oss, men vi vill ju så gärna själva också. Det är skönt att vi har/haft en vecka på oss!
Något som är väldigt kul med att åka hit till Mora är att Elton alltid tar ett språng i utvecklingen, det slår aldrig fel. Sist vi var här började han gå på riktigt, och nu denna gång har det verkligen börjat lossna med talet. Igår lekte han med hemtelefonen hemma hos mamma och pappa, så pappa tog sin mobil och ringde till hemnumret. Elton hoppade till av förtjusning när det ringde, så mamma hjälpte honom svara. "Säg, hej Morfar", uppmanade mamma. "Hej Oa", sa Elton då. Första gången han satt ihop två ord :). Vi har märkt att han haft ett stort ordförråd länge, eftersom han förstår så mycket.. Men nu sista veckan har han verkligen sagt nya ord var och varannan dag. Så himla roligt!
Ett par bilder från tidigare idag.. E fick följa med mamma och Boa (min farmor som han också lärt sig namnet på ;) ut på prommis med hundarna. Sen kom morbror Micke och Sarah över och poppade lite musik på datorn med honom..
Framme
Vi tog oss hela vägen fram trots oerfaren chaffis. Jäklar vad ringrostig jag kände mig.. Ville inte köra när jag var höggravid, så det hann inte alls bli många turer efter att jag fick kötkortet i november. Det var nyttigt att få lite kött på benen igen, även om jag var så spänd i början att jag fick handsvett ;) Vi hade ju så dyrbar last, som för övrigt skötte sig exemplariskt hela vägen. Vi stannade bara 1 gång på 4 timmar så dom fick äta lite.
Väl framme möttes vi av min bror Micke och kusin Annika med hennes lilla Tilde. Både Debbie och Elton fick jättefina presenter. Efter en stund kom även pappa/morfar tätt följt av syster/moster Madde. Elton tyckte det var så kul att träffa alla, han babblade, skojade och var inte ett dugg blyg. Vi åt lite tacos, sen var det dags för J och Elton att åka hem till svärmor/farmor för att sova. Vi delar på oss för att inte alla ska störas av varandra på natten.
Mickes Sarah kom efter en stund och fick aktivera mammahormonerna lite: Sen kom mamma/mormor nu på kvällskvisten och hann med lite Debbiemys innan det var dags för sängen. Nu ligger jag och nosar i Debbies lilla kalufs och börjar bli riktigt trött, så det får nog bli punkt här.
Just det.. Morbror Micke fick öva blöjbyte också, han gjorde ett ypperligt jobb ;)
Jag kör ;)
I väntans tider

Varning!
Tornadon Elton har eskalerat och kommer börja röra sig mot Dalarna under morgondagen. Enligt uträkning kommer han nå Mora runt middagstid.. Området klockarhagen/ utmeland uppskattas som potentiella högriskområden. Befolkningen uppmanas ta skydd, alternativt fylla fickorna med russin.
Ur J´s gömmor

Själv med de små
Idag är J iväg på lite skoj med vänner, så jag är själv med kidsen för första gången. Hittills har det gått lika bra som jag förväntade mig. Vi har pysslat på med lite av varje här hemma och har precis fått lunchen avklarad. Jag gjorde köttbullar i brunsås och kokade broccoli igår kväll, så allt skulle vara klart att bara värma på idag. Nu var det bara att göra lite couscous och riva morot, väldigt smidigt.
Jag är medveten om att jag inte kommer hinna lika mycket hemma när jag är själv med båda barnen, det är det bara att acceptera. Något jag däremot inte vill tumma på är bra och vällagad mat. Men med god planering ska det nog gå vägen!
Vad dagen bjudit på


Tjena, Elton här..

Känner ni igen den här heta morsan? ;)

Dottern


Ännu en vagn
Vi kom på att det är skönt att ha en enkelvagn som komplement till dubbelvagnarna. Främst när man är ute själv med något av barnen, men även för att ha någonstans att lägga Debbie här på nedervåningen. Det är så svårt att slappna av när Elton springer omkring annars. Nu har vi löst det genom att ha henne liggandes på köksbordet, men det går ju inte hur länge som helst.
Det blev i alla fall eeeen... *trumvirvel*.. Teutonia fun. Dvs exakt den modell vi haft och precis sålt till brorsan ;) Haha, snacka om vanemänniskor. Men den vi hade innan är mycket nyare och fräschare, så det hade ändå onödigt om den bara ska stå här och inte användas speciellt mycket.
Vi fick nya hjul med, vilket var en bonus!
Underbart
När man får bebislängtan är det precis detta man tänker på.. Ett varmt, gosigt och väldoftande litet knyte!
Elton och jag
Jag börjar förstå hur otroligt präglade jag och Elton blivit på varandra under dom 15 mån vi var hemma tillsammans, bara han och jag. Här om dagen fick jag en känsla av saknad, fast vi ses precis hela dagarna. Sedan J började vara hemma har vi ju tagit hand om Elton tillsammans, och när Debbie kom blev vi som uppdelade i två läger. Att jag får mindre tid med E innebär ju bara att han och J fått desto mer tillsammans, vilket bara är bra. Jag tror inte Elton saknar mig på samma sätt, det är mest en känsla hos mig ;)
Eftersom jag blir väckt av Debbie på nätterna går grabbarna upp själva på morgonen, sen kommer jag och lilltjejen upp lagom till frukosten ett par timmar senare. Inatt vaknade dock bara Debbie en gång mellan 23-06, vilket gjorde att jag kände mig pigg när Elton ville upp vid 07. Bestämde mig därför för att gå upp och låta J ta sovmorgon.
Debbie sov också vidare, så jag och Elton fick en stund för oss själva.Vi har festat loss med russin och tittat på barnprogram, myspys!
Nu har Debbiboo gjort oss sällskap hon med..
Glädjeverkstan
Vi har varit på Astrid Lindgrens barnsjukhus idag och visat upp Debbies fot som är lite snevriden, ser ut som att den varit klämd i magen. Läkaren trodde det skulle räcka med att vi gör lite sjukgymnastik själva hemma, annars kan det bli gips ett tag så det får rätta till sig. Enligt läkaren är det inget hon kommer lida av, vilket är huvudsaken. Det kommer hinna rätta till sig under bebisstadiet.
I väntrummet fick vi träffa två clowner från "Glädjeverkstan". Hade aldrig hört talas om dom tidigare.. Men det är alltså en grupp clowner och trollkarlar vars jobb är att sprida glädje och underhålla barnen på sjukhuset. Väldigt fint tycker jag! Elton fick en ballong och tyckte det var jättespännande.
Kaniner alltså..
Jag: "tafsade du mig precis på röven va??"
J: "Nej, men jag tog han som gjorde det.."
Förlossningsberättelsen - När Debbie kom till världen
Efter månader av oro för att förlossningen skulle starta för tidigt, gå alldeles för snabbt, och orsaka en ny sfinkterruptur, kom äntligen dagen så vi hade tid för vår inplanerade igångsättning. För er som inte hängt med innan finns det massor att läsa under fliken "inför andra förlossningen".
Mamma och svärmor var på plats sedan några dagar tillbaka, för att kunna ta hand om Elton. På dagen D ringde vi förlossningen på morgonen och fick veta att vi var välkomna in till kl 14:30. Hade nog önskat att få komma lite tidigare, men det var en bagatell i sammanhanget. Nu gällde det att hålla fjärilarna i magen under kontroll. Allt eftersom timmarna passerade kände jag att det var dags att hitta på något för att få tiden att gå. Hela gänget åkte därför till Vällingby C för att äta lunch. Vi tog två bilar för att jag och J skulle kunna åka raka vägen till förlossningen efteråt. Jag och Jörgen höll Elton i varsin hand när vi gick tillbaka mot bilarna, och då kände jag klumpen i magen växa.. Nästa gång vi sågs skulle livet vara förändrat för oss alla, det kändes mäktigt. När det blev dags att säga hejdå började tårarna rulla och jag kramade Elton hårt. Han var som tur var helt obekymrad, log glatt när bilen rullade iväg. Skönt.
Under den 30 min långa resan lyckades jag hämta mig, och när vi kom fram kändes allt bra. Vi fick komma till ett undersökningsrum där jag blev kopplad till ctg. Hade en rejäl (men ej smärtsam) sammandragning under tiden mätningen pågick, och då gick Debbies hjärtljud ned lite. Fick därför ligga en extra stund så dom kunde vara säkra på att allt var bra. När vi var klara fick vi gå till ett annat rum som dom använder vid just igångsättningar, innan förlossningen kommit igång ordentligt. Där skulle vi invänta en läkare som skulle undersöka mig, och bestämma vilken igångsättningsmetod som skulle användas. Vi väntade, väntade och väntade. Fick tillslut veta att alla läkare var på operation och skulle vara tillbaka först efter 16-tiden. Under tiden blev jag serverad en välbehövlig middag, och J sprang och köpte en smörgås i fiket.
Det drog ut ytterligare på tiden och klockan var nog runt 17 när läkaren väl kom. Det visade sig att livmodertappen var utplånad och jag var hela 4 cm öppen, med andra ord det optimala utgångsläget vid en igångsättning. Här blev jag både upprymd men samtidigt väldigt nervös, förstod att det skulle gå snabbt. Läkaren höll med och förklarade att det inte fanns något ledigt förlossningsrum för tillfället. Hon ville därför inte ta hål på hinnorna och riskera att inget rum skulle hinna bli ledigt under tiden. Vettigt beslut, även om det innebar ytterligare väntetid.
Strax före 19 var det äntligen vår tur. Sköterskan som visade oss till rummet berättade att det var "prinsessrummet". Såg inte alls så märkvärdigt ut som man hade kunnat föreställa sig, men vi hoppades att det kanske skulle föra lite tur med sig i alla fall ;). Det kom in en barnmorska med tillhörande student. Hon verkade vara precis så som jag hade önskat.. varm, rak och stabil. Studenten tog det ett tag att få grepp om, han var en halvflummig britt som visade sig vara en ganska trevlig prick. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att jag var öppen närmare 5 cm. Förstod då att jag nog varit farligt nära den där förlossningen i farstun. Men men.
19:10: Vattenavgång
BM tar hål på hinnorna, vattnet går. När jag blir riktigt nervös reagerar jag med att bli extremt sammanbiten, vill bara sjunka in i min egen kropp och inte prata med någon. Lade mig på sidan (vilket var positionen jag beslutat mig att föda i), sen låg jag där orörlig. BM frågade om jag kanske ville gå och kissa.. Men det ville jag absolut inte. Vi blev därefter lämnade ensamma en stund medan BM och studenten gick för att äta. Under tiden låg jag och kände efter, vågade inte röra mig ur fläcken. Under förlossningen med Elton var jag uppe på benen hela tiden från det att vattnet gick, och jag var rädd att det var anledningen till det snabba förloppet den gången.
19: 35: Värkarna börjar
25 min från att vattnet gick hade jag bara känt en väldigt svag antydan till mensmol. Tänkte därför att jag nog skulle våga mig på ett toalettbesök trots allt. Satte mig upp i sängen.. och där kom det, PANG, en rejäl värk som gjorde olidligt ont. Bad J ringa på klockan. Bm + student kom in och jag bad om att få lustgas. Vilken dröm.. jag borde ha tagit det förra gången också. Det kändes så skönt att ha något att fokusera på under värkarna (som kom i stort sett oavbrutet), blev även väldigt mycket mer avslappnad.
20:05 Krystvärkar
Till min stora glädje känner jag att jag får lust att trycka på, vilket jag aldrig kände under förlossningen med Elton. BM undersöker och bekräftar att det är fritt fram. Jag börjar krysta lite, men försöker ta det försiktigt för att undvika att spricka. Tillslut blir BM tvungen att säga till på skarpen för att jag ska börja trycka på ordentligt. Budskapet går in, och jag krystar riktigt när jag känner att det är dags. Försöker lyssna på kroppen och samtidigt följa instruktionerna från BM. Känner mig egentligen inte alls rädd i det här läget, jag litar på den vägledningen jag får. Rätt var det är känner jag att huvudet är på väg ut..BM ber mig att avvakta till nästa värk innan jag trycker på igen, vilket jag gör.
20:23 Debbie föds
På nästa värk kommer hon ut, 3270 g och 50 cm lång. Hon gråter direkt och jag får upp henne på bröstet, vilken lycka. BM lyfter upp henne för att vi ska kunna se att det är en liten tjej vi fått, världens finaste lilla flicka. Jag frågar ganska direkt om jag spruckit något, men känner instinktivt att det nog gått ganska bra. BM förklarar att hon tror jag klarat mig väldigt bra, men att hon måste undersöka mig för att säga säkert. Hon bekräftar dock att det inte är någon ny sfinkterruptur det handlar om. Undersökningen visar att jag i stort sett klarat mig helt, en liten spricka på några mm som inte skulle behöva sys, samt några mindre "skavsår". Kan inte förstå att allt gått så bra, är oerhört tacksam. Att få vara kvar med Jörgen och Debbie och slippa bli rullad till operation känns otroligt stort. Jag fick vara med när dom vägde och mätte henne, och vi missade inte det omtalade "förlossningsfikat" man får när allt är klart.
Efter båda förlossningarna har jag direkt känt besvär av mycket eftervärkar. Blir alltid förvånad när jag hör andra säga att "smärtan försvann" direkt barnet var ute. Jag upplever det som att jag nästan inte kan koncentrera mig på något annat än smärtan.. tror det beror på att det går så snabbt att kroppens naturliga smärtlindring inte hinner aktiveras. Efter några värktabletter var det inte alls några problem med smärta denna gång, inte över huvud taget.
Det är svårt att begripa att man kan må så otroligt olika efter en förlossning. Nu kunde jag springa omkring obehindrat nästan direkt, bortsett från att jag hade lite problem med blodtrycksfall. Bara en sån sak som att det sved när jag kissade kändes betryggande och bra, det är ofta det andra beskriver som ett problem efter förlossningen. Förra gången var jag så sargad och smärtpåverkad att lite urin i såren varken gjorde från eller till. Sitta.. herregud... jag kunde sitta direkt. Vilken grej. Svedan var helt borta en vecka senare. Nu, två veckor senare kan jag knappt förstå att jag precis fött barn, känner mig helt återställd.
Är så tacksam över att jag fick min drömförlossning tillslut. För att inte tala om att jag nu har två friska och välmående barn. Livet ♥

BF

Syre




Morgonmys med dagens gullungar

Hemligt

Man får väl ändra sig??

Frisk fredag


